Men, det här börjar bli lite väl tråkigt.
Jag väntade som sagt mig inte bättre av Guillou än vad han kom med då på valdagen, och Gardells artikel gjorde mig (som ni som har följt mig redan vet) både ledsen och besviken.
Nu blåser det upp igen, eller rättare sagt, har blåst i någon dag, denna gång är det Marcus Birro det handlar om.
Birro har återigen stängt ner sin blogg vilket har gjort att ny bloggdöd har utlysts men inte nog med att detta annonserades på hans blogg, han går även ut i prasselmedia (tack Josh för det fantastiska uttrycket) och beklagar sig om igen, över mobbing och anonymt näthat.
Missförstå mig inte, jag tycker att det är vidrigt, att människor blir utsatta för anonymt näthat, oavsett de heter Birro eller något annat, anonyma hatbrev, vare sig de kommer via snailmail eller nätet, är alltid lika förkastligt!
Men vad som främst tycks ha utlyst nedstängningen av den Birroska bloggen denna gången, är Alex Schulmans inlägg, där A.S. påpekar Birros tidigare motvilja mot Allsång på Skansen och ifrågasätter varför Birro nu helt plötsligt har svalt tidigare avsmak och ska uppträda i programmet, alltså inte ”mobbing” denna gång, utan klart och koncist.
Säkerligen ingående i det ständiga krig som tycks pågå mellan dem det där, men inte för mitt liv kan jag begripa varför Birro hela tiden låter A.S. komma åt honom?!
Han är en känslig själ, Birro…detta vet vi, inte minst för att han själv påpekat det, den ena gången efter den andra.
Nu har jag alls inget emot känsliga själar, långt ifrån…men, när en människa nu skriver så bra och möts av så mycket kärlek och uppskattning för sina texter, undrar jag varför det negativa som också kommer in, tillmäts så mycket större vikt och betydelse?
Detta undrar även Linda på Innan Du Fanns.
Second Opinion ger ett alldeles utmärkt exempel på hur man istället kan se på att bli påhoppad.
Vad jag undrar, är hur många gånger man ska låta påhoppare, anonyma eller ej, komma åt en innan man börjar fråga sig om andra människor – negativt inställda människor – verkligen ska få ha så mycket makt över ens liv och välmående?!
Gudarna ska veta att människor som av en eller annan anledning har gjort sig kända, är påpassade och utsatta i en grad som gör mig både mörkrädd och arg, sådant är det mediaklimat vi har, det har vi haft alltför länge och enda skillnaden mot nu och pre internet, är att det nu inte endast traditionell media som har åsikter och publicerar dessa sina åsikter både här och där.
Men vad som gör mig irriterad när det gäller Birro, är att han trots sin känsliga själ, själv inte avhåller sig från att sparka en hel grupp av människor, kräks han på…”han har aldrig sett några transpersoner”, ett uttalande som säger mig att han endast ser och hör det han själv vill och anser sig ha rätt att kräkas på en hel grupp människor, vars existens han inte behagat uppmärksamma.
Det sätt han beskriver Katolska Kyrkan på, styrker min uppfattning om att mannen lever i sin egen värld och verklighet.
Men det som gör mig riktigt arg och inte ”bara” irriterad, är inte hans – ytterst långsökta – parallell mellan ”anonymt näthat och någon som kommer in i din trädgård, välter omkull trädgårdsmöblerna, kissar på vinbärsbuskarna och skriker vidrigheter om dig genom fönstren”.
Det är en riktigt dum, ogenomtänkt och totalt felaktig parallell, det där, vars enda syfte är att riktigt rejält spika fast offerrollen i folks medvetande.
Nej, anledningen till att jag – trots allt – skriver om detta är slutklämmen i hans artikel :”Samtidigt prisas mobbaren. Den anonyma mobbaren har till och med ett eget parti i Europa. Kommer piraterna slåss för oss också, för oss som sablas ner på forum och bloggar, eller är vår tystnad en del av deras demokratiska pris?
Det borde vara ett större demokratiskt problem att röster tystas.”
Nej herr Birro, ”den anonyma mobbaren” har inte ”ett eget parti i Europa”!
Piratpartiet har aldrig vare sig förespråkat, försvarat eller påstått sig skola skydda anonyma mobbare!
Det är mycket tråkigt att du är ute och sparkar igen inte på transpersoner denna gången, utan på Piratpartiet och dessutom – återigen – utan att se till att ha på fötterna!
Lika tråkigt är det, eftersom du denna gången valt prasselmedia och istället för nätet för ditt sparkande, att du inte innan du lämnade iväg din artikel till publicering, stannade upp och drog dig till minnes att anonyma vidrigheter har förekommit väldigt länge, faktiskt låångt innan vare sig internet eller Piratpartiet fanns till och att de alltid främst har drabbat kända och offentliga människor!
Förbaskat tråkigt är det att vare sig du eller Gardell fortfarande inte tycks begripa att er avsky för anonymiteten på nätet, öppnar dörren för ett censurtänkande värdigt brevväxlingen under andra världskriget.
Vill ni verkligen, på fullt allvar, ha den typ av övervakningssamhälle ni försöker klaga er till?
Vad blir nästa steg, om ni får er vilja igenom och all möjlighet till anonymitet på internet är försvunnen och de som ”roar sig” med att sprida sina anonyma vidrigheter går tillbaka till forna medel, brev skrivna med handskar på, utan vare sig fingeravtryck eller dna, telefonsamtal som inte går att spåra, vad ska då göras tycker ni?
Ska det bli som Josh undrar att alla brevlådor dras in och oförseglade brev lämnas till utsedd myndighetsperson för genomläsning och godkännande, innan det skickas vidare.
Som sagt censur á la andra världskriget.
Ska ni – i prasselmedia – börja uttala ert stöd för att anonyma kontantkort ska förbjudas?
Har tanken – överhuvudtaget – slagit er att det finns människor i det här landet – som vare sig hänger sig åt anonyma vidrigheter eller är kriminella – faktiskt har goda skäl till att behöva den anonymitet som ett oövervakat internet och ett oregistrerat kontantkort ger.
Kvinnor med skyddad identitet till exempel, för dem är det livsviktigt att deras anonymitet bevaras, ska de behöva avstå från såväl internet som telefoni, för att inte riskera att bli uppspårade av den som hotar dem?
(Att begära hemligt nummer, oavsett man har abbonemang eller kontantkort, har ju tyvärr visat sig inte fungera så bra alltid, helt plötsligt dyker numret upp ändå, där det inte ska.)
Har de inte redan förlorat nog som det är?
Hur mycket begränsning av andras liv och vardag tycker ni er ha rätt att begära, egentligen?!
Sluta upp med att använda ordet demokrati, som förklädnad för era egna privata klagomål och önskemål!
Det ni begär, i demokratins namn, jämställer er ju med de anonyma mobbare ni klagar på, eftersom ni begär begränsningar som påverkar alla medborgare här i landet, som använder sig av internet eller för den delen oregistrerade kontantkort.
Mig veterligt ska demokrati omfatta samtliga människor i demokratin ifråga…vilket – tyvärr – även innefattar de anonyma mobbarna, men att p.g.a. deras existens förespråka kollektiv begränsning och censur, är och förblir förkastligt!
Det är även förkastligt att endast vara känslig för sin egen känslighet, samtidigt som man sparkar och kräks på grupper och klistrar åsikter på partier som de faktiskt inte har.
Läs även Opassandes helt underbara lektion i ”netikett”.
En lysande text. (Förutom möjligtvis utvikningen kring skyddad identitet, med tanke på att den ändå gäller så pass få personer, procentuellt.) Den tog en stund att ta sig igenom, kan jag meddela, eftersom det ju var en rad länkar att skumma. Keep up the good work.
/P
Pelletsmaskinen.
Tack och välkommen hit!
Ja, det där är nog det mest länkade inlägget jag någonsin skrivit och jag kan ju meddela att det var lika svårskrivet som det blev svårläst…men jag kunde inte riktigt se hur jag skulle kunna utesluta dem.
”Utvikningen” var fullt medveten, i tanken att oavsett hur få procent det handlar om, får de inte glömmas bort.
Det är ju redan så mycket runt skyddade identiteter som haltar betänkligt, att bidra till en försämring, är inte försvarbart.
Dessutom finns det ju människor här i landet som vare sig är anonyma näthatare, kriminella, eller lever med skyddad identitet men som ändå anser sig ha goda skäl till att inte vilja vara lätthittade
Deras önskemål om detta, måste ju också tas med i beräkningen..
Vad jag vill, är att – återigen – påpeka att detta inte är frågor som går att se i svart eller vitt, ”kriminell eller anonym näthatare” kontra ”med rent mjöl i påsen har man ju inget att dölja”.
Det finns så oerhört många fler aspekter och nyanser i detta, kvinnorna som lever med skyddad identitet, är ju endast 1 exempel.
Helt korrekt igen.
Och så vill jag påpeka, din text är på intet sätt svårläst. Tvärtom, den är extremt tydlig. Men … det tar tid att ta sig igenom den om man är en noggrann person som jag.
/P
Pelletsmaskinen.
Tack – igen – .
🙂
Men, oavsett man är noggrann eller ej och en text är tydlig eller ej, blir det faktiskt svårläst, när det är så många länkar!
Jag reagerade som sagt själv, medan jag skrev inlägget, men tyckte att allihop var för viktiga för att utelämnas.
Vad fantastiskt skrivet… Hade inte en aaaning om det här med Birro och att han har lagt ner sin blogg och hans synpunkter… Och nu…
Jag återkommer … och länkar …och läser… men så här …spontant är det beklämmande med denna ”ihopblandning” av vad demokrati är… med ” förklädnad för era egna privata klagomål och önskemål!”… som bl a Birro gör och uttrycker.
Ingenting är fulländat från början… men demokratin – som inte är ”delbar” – måste ju försvaras på nätet liksom nätintegriteten…och det kommer fler och fler att förstå och inse är värden värda att ”slåss för”…
Kram!
Skatan.
Tack!
🙂
Kram!
[…] var föregående inlägg men det var ju inte precis Schulman som var “huvudpersonen” i […]