Puh…har överlevt.

Sons födelsedag har överlevts, vågar jag (försiktigt) konstatera, så här en vecka efteråt.

Festen var mycket lyckad (grillning och bankande på pinjatas) vi startade klockan sex på kvällen, ”avslutades” fyra på morgonen, då hade jag några av de sista överlevande utposterade på märkliga ställen…

Och då menar jag inte de som lagt beslag på samtliga sängar och soffor(utom min säng, såå generös är jag inte!) utan de som ”bäddat ner sig” på hall respektive köksmatta?!

En deltagare fick bäras till ”soffs” och vaknade inte ens av de tre sista timmarnas festande, som blev en ”läspningstävling”, där alla talade ”flytande” och vrålade av skratt…

Att han fick bäras till soffs, berodde på total utmattning, vilket i kombination med öl och tequila, visade sig vara ödesdigert.

Dagen därpå, väckte övertecknad i sällskap av den utmattade och kökssoffeockupanten (mattockupanterna hade, uppenbarligen, funnit sina läger obekväma och dragit sig tillbaka under morgonens gång) son med skrålande sång, ballonggnissel och terror med en uppblåst ballong (som gick under namnet ”purdy”, de timmar den fick leva) son slog upp sina blå, gav vår trio en blick som totalt uteslöt all mänsklig tillgivenhet, men han släpade sig dock upp.

Och med en gemensam ansträngning lyckades vi även slita upp hans bror.

Folk kom och gick under dagen, det var kul men avslappat…restaurantbesöket, fick vi dock ställa in…inte på grund av diverse baksmällor, utan på grund av en helt annan smäll, nämligen sons olycksaliga kontrovers med en elak och illasinnad grind.

Han jagade sin halvbror (fråga inte varför, de tycks alltid finna anledningar att jaga varandra?!) och hans dyre broder, slängde igen grinden ifråga efter sig, son hade för hög fart för att hinna stanna, han gjorde (tydligen) en volt över och kraschlandade.

Eller som han själv sade, han flög illa och landade ännu sämre…

Ungen ser ut som en prisboxare, i synnerhet ena knät och vi insåg, motvilligt, att det inte fanns en chans att baxa ner nämda knä ner till Elysee och in under ett bord…

De sista ”gästerna”, försvann inte förrän i onsdags, så man kan med all rätt hävda, att han fick sin kvartssekelsdag rejält firad! 😀

Read Full Post »

Borde lova ”bot och bättring”…men…

Förlåt, förlåt förlååååt alla…jag vet att jag har försummat bloggen å det hänsynslösaste…det värsta är att jag faktiskt inte ens kan utlova, omedelbar, bot och bättring.

De senaste veckorna har jag : vadat i extrabarn, varav två rejält krisande…hjälpt en bekant på socionomutbildning att komma ikapp med ett specialarbete (vilket har lett mig ut på dunkla och bisarra nätvägar)…under tre veckors tid varit utsatt för dagliga behandlingar, för att släppa gammal sorg / ilska/ skuldkänslor ifrån mig (effektivt men ytterst utmattande!!!)…lagt ”he who must not be named” aka ”bergochdalbaneförhållandet”  på is…faktum är, att jag har lagt honom och allt vad som honom tillhör, på ett isberg, sågat loss det, skickat iväg det under idoga vinkningar med en förtjusande dock   a  l  l  d  e  l  e  s     torr spetsnäsduk…och ägnar mig nu åt att klyva mig i delarna ”hur kunde jag vara så korkad att jag spillde så mycket tid?”, ”hurraaa *idogt ryggdunkande* min klarsyn har äntligen fått chansen att göra sig hörd” och ”måtte aldrig detta isberg komma för mina ögon igen…”

Dessutom har jag ägnat en hel del tid åt att svära över detta  u  s  l  a    skämt till sommar, lida av akut konsertbrist samt har nu sons födelsedag (på söndag) hängande över mig…

Allt detta, får mig fräckt nog, att be om uppmuntrande historier och tillrop, själv har jag inga för tillfället…

Nå…färdigklagat!

Jag återkommer… 😀

Read Full Post »