Har läst ikapp mig på de flesta bloggarna, det är hemskans rent vad folk har varit produktiva i min frånvaro…vilket ju inte alls spädde på mitt dåliga samvete.
För att ta några i högen, så har jag b.l.a. fått lära mig, av Civing, att vildsvin med fördel nedlägges med hjälp av ett styck stabilt fordon, fast riktigt ense är vi inte…
Klokbok, försöker lura i mig att stenar är ”docila varelser” som endast yttrar en bokstav (alltså inte ens en stavelse, de snåla j*vlarna?!) i taget…som en sorts övning i tålamod då…fan tro´t.
Åtskilliga tycks ha trubbel med nätet, är inte helt säker men jag t r o r att det kan bero på att Mormor (Hekate) har sluppit loss ur romanen och nu härjar vilt på Klokboks blogg…och eftersom det är Mormor, hoppar allt och alla när hon säger ”usch”, vilket hon gör ofta och gärna.
Mymlan har hängivit sig åt diverse tävlingar, som jag till all lycka undsluppit under min bloggkoma.
En skum varelse vid namn ”Pi” har huserat hej vilt i bloggosfären, även honom har jag undkommit, vilket är en sabla tur, eftersom bloggen och jag fortfarande inte är överens när det gäller att länka.
Felet är säkerligen mitt, ”sbs” som den gode Josh brukar uttrycka det, han är för övrigt lika rolig och arg som alltid, en lättnad det där…att ilska och ironi alltid är lika pålitliga.
Lilla Blå, har varit på kära ön och är tydligen en av dem vars nät har packat ihop.Vilket dock icke kan skyllas på östackarn.
För att återgå en stund till det zoo jag kallar ”hemma” ; mitt elaka virus, är tydligen djupt och hängivet fästat vid mig och nekar bestämt underteckna några som helst skilsmässopapper, tröttsamt, är bara förnamnet!
Mina sovrumsgardiner (och gardinstången) störtdök igen igår, helt utan anledning.
Börjar bli tämligen irriterad, fallande tavlor, blinkande lampor eller ännu värre, lampor som smäller på löpande band, är förbanne mig illa nog.
Min arme vaktmästare, fick byta lysrör och glimtändare inte en men två gånger inom loppet av fjorton dagar, tredje gången jag ringde, tröttnade han och bytte ut hela armaturen…den enda förklaringen han kunde uppleta var att det måste ha blivit något fel på den.
Jag sade inte emot honom, lika lite som jag berättade för honom att jag har fått byta ut samtliga vanliga glödisar här minst två gånger om inom loppet av en månad, oavsett hur jag hade försökt förklara, är jag övertygad om att jag_snabbt som attan_hade varit både ett hem och en vaktmästare fattigare samt en madrasserad cell rikare.
Men detta med gardinerna, är det hittills mest irriterande, jag sitter i godan ro i min säng, gör icke en fluga förnär, pysslar med datorn, när hela alltet dråsar rätt ner i golvet med en öronbedövande skräll?!
Tur man har starkt hjärta!
Detta har alltså (hittills) hänt inte mindre än två gånger på bara ett par veckor och nästa sabla ande som sliter ner dem, får fanimig själv hänga upp dem igen!
Utveckling i all ära, men där går gränsen.
”Tre”, är utrikes och undervisar, sedan ska hon ännu längre bort och själv bli undervisad, det är jätteroligt för henne och jag gläds, men det betyder samtidigt att jag inte kan rymma till udden, med andra ord är det ruskigt synd om mig.
Ej heller har jag kommit någonvart med vad jag ska skriva istället för den bordlagda (datorlagda?) boken, typiskt mig att komma på att den är olämplig när jag hade mer än halva klar och resten av den (mer eller mindre) färdig i skallen, det var ju också så dags?!
Istället för att (totalt oombedd) spåna gräsliga essä och kåserititlar åt Klokbok, borde jag lägga på ännu fler kol för att hitta uppslag till nästa…men ack nej.
Hittade hos Mymlan ett (kommentar)förslag som var något i stil med ; Män jag har legat med, böcker jag har legat med, en man som ligger med en bok, en bok som ligger med en man, ja, ni fattar…
Kände mig svårt frestad ett tag, men sedan hann den bistra sanningen ikapp mig…de män jag har legat med, skulle troligen känna sig mindre trakterade…dessutom är det inte heller precis någon info jag själv har lust att utsprida vare sig bok eller bloggledes (så det är inte lönt att ni tjatar) och sedan hann ytterliggare en bitter sanning ikapp mig.
Männen i mitt liv, har inte precis varit av det litterära slag som vare sig ligger med eller läser böcker?!
Aldrig har man någon nytta av dem…
Bastards!
Min före detta (äkta) man, kunde iochförsig stundom påträffas sovande med något alster av Douglas Adams liggande, som någonsorts tipi, över fejjan…räknas det?
Släpade mig, trots feber, iväg till bokrean givetvis på natten, som brukligt är.
Mitt byte blev klent, fem böcker?!
Vad som däremot inte var klent, var köbildningen till kassan…när jag hade nedlagt mitt fembeniga byte, insåg jag med stigande fasa (och feber) att kön gick genom halva butiken och upp i trappan till andra våningen?!
Raskt stirrade jag upp en spinkig typ ur en stol, satte mig i densamma och läste i en av mina böcker tills kön antagit lite lätthanterligare proportioner.
Det var inte på något sätt den stackars personalens fel…de slet som illrar, fast glada och mycket hjälpsamma illrar, det är helt enkelt så det är under bokreanatten, det är vassa armbågar och vansinnesköer som gäller…
Slutligen tycks Fru Karin totalt ha övergivit både skutan, mig samt bloggosfären?!
Snuft!
Ninas futtiga funderingar 