Eftersom hela saken, tack vare X (jag följer i detta inlägg Isabellas exempel) blossat upp igen, är det väl dags att jag skriver på egen blogg istället för att hålla mig till att enbart kommentera på andras.
Obs!
Brasklapp!
Risken är stor för att detta inlägg blir en (o)salig blandning!
Jag gick, som så många andra i taket när Isabella blev censurerad av DN och dessutom fick sin blogg, temporärt nedstängd (läs reaktionerna blev så starka att den öppnades igen) av WP.
Det var dock inget emot den storm som utbröt när X hotade Isabella med att ”outa” hennes verkliga identitet!
Låt mig, för formens skull, påpeka det självklara : givetvis är jag emot all slags trafficking och hallickverksamhet, båda är fasansfulla och bör stoppas med alla möjliga medel!
Men, när en kvinna (eller för den delen man) i besittning av hela sin omdömesförmåga (alltså inte sitter fast i någon form av missbruk, är incest/ övergrepps/ misshandelsdrabbat barn eller någon av de andra ”argumenten” som så flitigt används) frivilligt väljer att bli sexarbetare, kan jag inte se behovet för ”samhälleliga insatser”!
Lika lite som jag kan, eller ens anser mig ha rätt att, lägga några som helst ”moraliska synpunkter” på det!
Att insatser och hjälp behövs, för de som ”glidit in” i prostitution på grund av trasig uppväxt, missbruk eller på tok för dålig självbild, som inte sett sig ha något alternativ (även om jag, personligen är av tron att alternativ alltid finns, oavsett vad det handlar om) är alldeles (eller borde åtminstone vara) självklart.
Men för de som med öppna ögon har valt detta, låt vara tämligen okonventionella, yrke…som ser det som ett jobb och inget annat, som är villiga att betala det pris som medföljer (b.l.a. att behöva dölja sitt yrkesval för en trångsynt omvärld) så länge de själva anser att fördelarna uppväger nackdelarna, varför i herrans namn ska de göras till offer?!
Varför ska de jämställas med de som verkligen ä r offer, för trafficking, för hallickverksamhet!
Varför ska dessa sexarbetare ses som otillräkneliga individer som inte vet sitt eget bästa och därför måste dels upplysas om vad som är bäst för dem och (i nosring) ledas in på ”en annan väg”
Hur länge ska man tillåta sig dra alla över en kam,”bara” för att det är bekvämt, för att det är ett laddat ämne?
Prostitution har alltid funnits, kommer så länge människan lever och frodas, alltid att finnas…detta är ett mycket enkelt faktum, oavsett hur många det är som beklagar detta faktum och försöker (samt genom tiderna har försökt att) blunda för det!
Inga lagar, religiösa påfund eller moraliska utfrysningar har, någonsin, lyckats förändra detta faktum…är det då inte på tiden att lagstifta och anpassa så att deras arbete blir tryggare och så att trafficking/hallickmarknaden inga kunder har?!
Att sluta se sexarbetare som fritt villebråd i samhället och dessutom behandla dem som mindre vetande och mindre värda?!
Jag är så in i döden trött, på hur kvinnor överhuvudtaget och sexarbetande kvinnor i synnerhet, systematiskt ska matas in i en offerroll!
Och då menar jag inte av män (även om de också kan vara rätt duktiga på det) utan av andra kvinnor, i synnerhet kvinnor som anser sig vara någon slags superfeminister och därmed (självutnämnda!) specialister på hur alla andra ska tycka, tänka och leva sitt liv.
Lika trött blir jag när jag ser hur höga ”moralens” och indignationens vågor går, när en sexarbetare har ”oförskämdheten” att debattera och hålla föredrag där det påpekas just detta…att alla inte är offer, alla sitter inte fast i missbruk eller har en hallick och att dra sexarbetare över samma kam som traffickingoffer, är att göra båda en otjänst.
När så den besvärliga människan inte går att vinna över debattmässigt, går det över till personangrepp, misstänkliggörande både av henne själv och av de som delar hennes åsikter och som avrundning : hot.
Att sedan påstå sig ha slutit fred bara för att någon dag därefter sitta och beklaga sig i p1, är väl bara följdriktigt…varför besvära sig med att hålla ett ingånget avtal med en hora?
Det är hon väl ändå inte värd?!
Jag hittar inte ord nog, för att uttrycka hur fullkomligt vämjeligt och avskyvärt jag tycker att detta beteendet från X sida är!
Eller för att dra en annan paralell, en ”fristående” sexarbetare, väljer själv sina kunder, gör sitt jobb och är sedan fri och ledig att använda sin tid som hon vill, efter avslutat arbete…precis som vi andra gör på den fritid vi har.
En kvinna, från valfritt problemfyllt land, kommer i kontakt med och gifter sig med en, låt oss för enkelhetens skull säga, svensk man…hon känner inte ett dyft för mannen ifråga, men vet att han är enda vägen ut ur det land hon kommer ifrån.
Hon kommer hit, hon kan inte språket, vet inte hur detta samhället fungerar, vet bara att hon måste förbli gift med denne man, som enbart var ett pass till ett bättre liv, i flera år, för att inte skickas tillbaka igen, hon har honom omkring sig, dygnet runt…år ut och år in, måste behaga honom, måste se till att han inte slänger ut henne, måste se till att han är villig att ställa upp och intyga att de fortfarande lever tillsammans…vem är offret?
Har hon tur, har hon hittat någon hon känner något för, har hon ännu större tur, är det dessutom inte en man som är ute efter att få sin egen personliga slavinna och som därför håller hotet om att vägra intyga över hennes huvud, i syftet att få alla sina önskemål tillgodosedda.
Vem är offret?
Den medvetna sexarbetaren eller kvinnan som såg giftermål som enda vägen till ”ett bättre liv?
Eller de ”typiska” traffickingflickorna, unga tjejer i det gamla östblocket som vare sig har ett uthärdligt liv eller en framtid att tala om, som faller för erbjudandet om jobb i väst, för att tvingas in i sexarbete, d ä r talar vi verkliga offer!
Kvinnan som väljer äktenskap som biljett ut ur landet, är åtminstone till en del, medveten om vad hon ger sig in i.
Sexarbetaren är det helt och fullt!
Att sedan sexarbete är ett yrke som många har (oftast ytterst) svårt att förstå hur någon kan välja, är väl begripligt, men därifrån till att förutsätta att det ligger ”trasig barndom” ”missbruk” ”psykisk labilitet” ”offer för hallick”, som bakgrund i samtliga ”fall”…är att förminska och odugligförklara människorna ifråga.
Att enbart utgå från sin egen subjektiva ”jag skulle aaaldrig kunna…” ståndpunkt, är att göra det mycket lätt för sig och öppnar dessutom dörren, på vid gavel, för diverse fördömanden och för åsikten att en sexarbetare är mindre värd som människa.
När jag började ta aktiv del i debatten,då DN censurerade Isabella, blev jag mycket ledsen över att se i hur hög grad dubbelmoralen, hyckleriet och de schablonmässiga fördömandena fortfarande levde och hade hälsan…jag hade, korkat nog, hoppats på att vi hade kommit lite längre än så, här i landet.
Jag hade fel…
Ännu sorgligare tycker jag att det är (förutom att jag blir rasande) när X inte bara gick till ytterligheten att hota Isabella och försöka misstänkliggöra både henne och de som reagerade å hennes vägnar, oavsett var de själva står i prostitutionsdebatten…och sorgligast av allt, att X fortfarande inte fattar att hon gjorde fel, utan envist framställer sig själv som ett offer för ”bloggdrev” och ”ett outsinligt webhat”.
Det tycks mig som om X inte bara har våldsamma problem med att Isabella vägrar infoga sig i ”rådande mall”, utan hon är dessutom fast besluten att själv göra Isabella till ett offer, om dock i annan form, genom att hota att avslöja hennes identitet, offentligt, för att horstigmat riktigt ska gnuggas in och förstärkas.
Detta har iofs tjatats till förbannelse på diverse bloggar, men jag skriver det ändå : Isabellas identitet är långt ifrån hemlig för de tidningar hon har skrivit i , eller för arrangörerna i det radioprogram hon medverkade i.
Den är däremot hemlig för oss andra, just på grund av den syn så många har på sexarbetare, på grund av att horstigmat är ett reellt hot, för att hon vill skydda sina närstående.
Kan det vara så att X känner sig utesluten?
Är förbannad för att hon inte har ansetts behöva bli invigd?
Ilsken över att en sexarbetare hon vare sig har ”rätt namn” på, inte bara fick massmedialt utrymme men dessutom visade sig vara omöjlig att både styra och att utnyttja för understrykande av de egna argumenten?
Vad som däremot är uppenbart, är att det är förbaskat obekvämt när det kommer någon och vispar om i den, så noggrant uppbyggda, lilla tändsticksasken man har ställt i ordning till sig, där var sak är på sin plats och fruar och barn á priori är offer för allehanda hemskheter.
Hur obekvämt det nu än månde vara, att hota en annan människa, är inte bara förkastligt, det är dessutom olagligt.
Att tillåta sig vara så okunnig, när man är journalist och mediavetare, att man bortser inte bara från yttrandefriheten och rätten till anonymitet, men dessutom till begreppet ”källskydd”, är inte bara förkastligt men även ointelligent.
Det är många som bloggar hel eller halvanonymt, av diverse skäl, som ingen annan har rätt att ifrågasätta!
(De som bloggar anonymt enbart i syfte att angripa och spy galla över andra, är enkelt hanterade, låt bli att lägga ut deras kommentarer, spåra ip´n, spärra dem. )
Och att anklaga sina jounalistkolleger för att inte sköta sina jobb , genom att antyda att de inte har ”kontrollerat källan” och Isabellas identitet, lär inte vinna några popularitetspoäng…att sedan sitta och nostalgisucka i radion över de gamla jounalistikdygderna, gör det bara ännu mer bisarrt.
Bloggvärlden och sfären, är här för att stanna och är i hög grad självreglerande, den som går till ytterligheter, får snabbt reda på det…att sedan vissa, som anser sig ha ensamrätt på media, tycker att det är lika ”obekvämt” som att Isabella debatterar, är ju beklagligt, men det förändrar inte på något sätt faktum.
Slutligen, är det inte hög tid att sluta schablonkategorisera kvinnor in i offerollsfacket?!
Oavsett vilket yrke de än har?
Kan vi, verkligen inte, se hur det är att förminska kvinnor, att mata in dem i en utgångspunkt som automatiskt innebär ett sämre utgångsläge?
Eller för att ironisera över den, nu så utslitna, ”kvinnor kan” klyschan…jo, kvinnor kan, fullt medvetet och utan en massa skelett i garderoben, välja att bli sexarbetare.
Varför inte se det valet som ytterligare slag för ”kvinnans rätt att välja” i den totala jämlikhetens namn?
Vad kan vara mer ”frigjort” än att ta betalt för sex per timme, istället för att använda sex som betalningsmedel för ”äktenskapets trygghet”?
Blir det beska pillret lite lättare att svälja då?
Förresten, när vi ändå är igång : gärna också sluta att schablonkategorisera in män i boxen ”styrda av sina djuriska lustar, som de är oförmögna att kontrollera, därmed vändande sig till (oförskämt dyra) älskarinnor eller (ännu dyrare?) sexarbetare och på så sätt utsätta sina arma (offer-) fruar för diverse smittor och sina stackars (offer-) barn för det hemska faktum att mamma och pappa är ovänner”?!
Om man nu, som fru, inte ”ställer upp på sin mans krav på akrobatik” (vilket jäkla sätt det där var att beskriva det på?!) har man inte rätt att förvänta sig att han, troget, ska stanna kvar i ett, huvudsakligen, celibatärt äktenskap år ut och år in…att förvänta sig det, är både övermåttan naivt och inte så lite förmätet!
Är man i en relation med en man, man inte tänder på, finns det en mycket enkel lösning, den heter : ”skilsmässa”!
Förvisso är sex inte allt i en relation, men det är en nog så viktig del, att fortsätta leva med en man som man inte längre är (eller möjligen aldrig varit) attraherad av, är att både vilja ha kakan och äta upp den, att dessutom begära att han ska avstå från sitt sexliv och sexuella behov, är makalöst respektlöst!
Så gör man inte mot en människa man påstår sig älska!
För att nu avrunda detta vansinneslånga inlägg, intygar jag härmed att jo, jag är kvinna, nej, jag är inte och har aldrig varit sexarbetare, ja, jag bloggar under mitt rätta namn men det finns icke ett foto på mig, någonstans på webben…delvis för att jag är healer, ett enligt vissa (förvisso mindre men dock) kontroversiellt yrke.
Men först och främst för att jag är uppfostrad enligt ”man syns i tidningen tre gånger i sitt liv” doktrinen.
Det vill säga, när man föds, gifter sig och dör…jag gör mig i detta fallet skyldig till generalisering och jämställer, i detta och endast detta avseendet, bloggvärlden med gammelmedia.
Till allra sist, eventuella kommentarer kommer inte att besvaras förrän jag är tillbaka igen.
Nu ska jag gå och packa och avviker därför med ett ”talk amongst yourself”.
🙂
Ninas futtiga funderingar 