Jag vill inte ha regelverk för bloggar!

Har inte försvunnit helt – igen -.

Men föregående ursäkt om meck och fullt upp gäller – tyvärr – fortfarande.

(Dessutom är jag totalt uppslukad av Ruiz ”Ängelns lek” och har inte alls lust att vara härinne och skriva!)

Jag filar så smått på ett inlägg om medberoende, men är icke färdigformulerad än.

(Borde det ju stått något uttömmande i boken, men det tror jag inte det gör…kan inte tusan minnas vad som kom med och vad som inte kom med, det är ju så många år sedan jag skrev den!)

Vad mera?Jo just det, rubriken jag använde, ja..

Jo Deeped rapporterar att det – tydligen – har pågått en Twitterdiskussion i helgen om bloggetik där vissa har efterlyst ett ”regelverk för bloggar” (och Twitter)…igen…?!

Nu är jag inte lastgammal i bloggosfäriska sammanhang, långt ifrån, men jag tycker mig minnas åtminstone en två tre sådana diskussioner på den förhållandevis korta tid jag har varit ”aktiv”.

Denna gången kom förslaget om en ”badge” på bloggen, för att påvisa (”brännmärka som”, höll jag på att skriva) ”seriositet”.

Huh?

Det fantastiska med bloggarna, är ju att var och en har sin egen unika karaktär (även om man kan tycka att vissa modebloggar liknar varandra till förvillelsens punkt) att försöka dela upp dem, om så ”bara” i två läger, som ”seriösa och ickeseriösa”, med badge eller utan, vore ödesdigert för hela bloggosfären!

Och som Deeped mycket riktigt frågar ”vem ska sätta ihop regelverket” och ”vilken påföljd ska det bli om man bryter mot reglerna och vem ska isåfall verkställa repressalierna ifråga”?

Ja, det skulle jag också bra gärna vilja veta!

Ett regelverk om bloggosfärisk eller Twittersk etik, oavsett var eller vem det kom ifrån, skulle i praktiken inte innebära något annat än att möjligheten att uttrycka sig fritt, att påverka (som vissa bloggbävningar_faktiskt_har_gjort_) inte längre finns som alternativ.

Istället skulle de ”seriösa” bloggarna endast fungera som medias förlängda arm, istället för som nu- ifrågasättande – och de ”oseriösa bloggarna”, skulle inte tas på allvar av en katt en gång.

Vad jag älskar med bloggar, är just (ber om ursäkt för den uttjatade klichén) mångfalden och alla de olika stilarna att uttrycka sig på.

Oavsett vad jag känner för att läsa om, kan jag hitta en blogg som åtminstone tangerar det jag för tillfället funderar över.

Sedan är det upp till mig – såsom varande en tänkande människa – om jag vill ”svälja” det jag läser med hull och hår, eller om jag bestämmer mig för att dubbelkolla vissa saker!

Frihet, inspiration och valmöjligheter, det är vad bloggosfären betyder för mig (och en sabla massa goda skratt, samt många gånger eftertanke, listan kan egentligen göras hur lång som helst) ett regelverk, etiskt eller ej, skulle ta kol på hela ovannämda lista.

Om jag ”trampar över gränsen” i min blogg, lär jag (precis som Marklund) få höra det genom båda öronen och det snabbt som attan…fortsätter jag, lär jag inte ha några läsare kvar, så fungerar självsaneringen inom bloggosfären.

Visst finns det och har funnits en hel del ganska så gräsliga bloggexempel, men det står mig fullständigt fritt att inte läsa dem!

Ingen kan tvinga mig att läsa något jag inte vill!

Ingen kan (än sålänge) förbjuda mig att ifrågasätta det jag läser!

Och handen på hjärtat, är det som står att finna på en del bloggar verkligen värre än vad som bjuds läsare av de blaskor som ”betalar rundhänt för tips, strunt samma om ni kan styrka storyn eller ej”?!

Om ett regelverk redan hade funnits, hade risken varit stor att (för att ta ett av de senare exemplen) Marklunds snyftkrönika om de (icke!)nedladdade albumen passerat oemotsagt.

Trots de uppenbara felaktigheterna (snyggare omskrivning för ”ren och skär lögn”) för att de ”seriösa” inte ville bryta mot en eller annan regel genom att skriva om något så oetiskt som att ”en etablerad” hade hängivit sig åt direkta faktafel, och de ”oseriösa” hade kunnat skriva sig blåa i fejjan om det, ingen hade reagerat.

Tänk på det!

Nej, i min bok, hamnar detta ”efterlysande av regelverk” som alltid under kategorin ”förslag som i längden leder till censur á la Ddr”.

Något jag klarar mig alldeles ypperligt utan…de dumheter som redan har genomdrivits, är förbanne mig illa nog!

Apropå böcker…nu går det att räkna timmarna tills tävlingen är slut, kom loss hör ni!

Jag har inte skrivit den (eller senare alster) för att hålla byrålådan vid gott hull och humör!

Länken är http://www.kapitel1.se/nina-ekman/sluta-existera–borja-leva- och finns fortfarande kvar i bloggrollen som ”skamlöst röstfiskeri”.

Read Full Post »

Alla dessa (Marklunds, Guillous och Adamos) klavertramp?!

(Edit.Efterredigerat p.g.a. fientligt inställd router…se föregående inlägg…suck!)

Tänkte inte alls skriva nu, för jag har egentligen inte tid, men nu har jag varit runt och kommenterat på så många ställen, att det börjar bli pinsamt.

Jag tänker inte ens försöka länka till vare sig artiklar eller inlägg, nöjer mig med att hänvisa till ”Enligt min humla” ”The real Mymlan” och ”Deep Edition”.

Det handlar – såklart – om Liza Marklunds pyramidalt korkade krönika i Expressen om hur hennes stackars gode vän Johan, inte fick sålt tillräckligt med skivor p.g.a. av alla dessa tjuvaktiga skators till fildelares skull.

Bara detta att hon inte brytt sig om att göra någon som helst research (samt inte känner igen bluffsiter) och därför kommer med det fullständigt vansinniga beskedet att det förekommit inte mindre än 80000 nedladdningar av stackars Johans album, är illa nog.

Det pinsammaste är att att varken hon eller Johan, fattar att de avslöjar sig som arrogant okunniga idioter, som dessutom står över sådana triviala saker som ”fakta”, sanning” och att behöva lära sig hur den ”nya tekniken” i verkligheten fungerar.

(Man trodde ju annars att hon skulle ha vett att ligga lågt efter ”Gömda debaclet” och lägga sin tid på lite vettigare saker, research till exempel…)

För att inte tala om att det, i mina ögon, är det ovanligt ointelligent att göra ”en exklusiv deal om att endast sälja skivan på Coop”.

Må vara att Eagles lyckades med detta, när de gjorde motsvarande deal med Wal Mart, men de är  – för att uttrycka det milt –  något större och mer väletablerade än Ronander & company.

Dessutom tycks gruppen som helhet ha försummat att ta in det enkla faktum att det  – inte på långt när – finns lika många Coopbutiker här i landet som det finns Wal Marts ”over there”, spridningen av skivan har s.a.s. blivit något begränsad.

Hur man kan göra ett sådant felgrepp, i dessa massmediala tider och inte ens finnas med i de populäraste nätbutikerna, är mig en gåta!

Nu får ju ivarjefall jag en dålig smak i munnen av en platta som ”endast säljs hos Coop”, samma som jag får när jag stöter på album ”som endast säljs på Statoil”…för mig signalerar det lowbudgetskräp som inte går att sälja på annat håll.

Jag är något så fruktansvärt trött  på dessa vrål  om censur, Ddrlagar och hur hela bloggosfären ”bara är en massa smörja”.

Om vi ska hoppa över till Amelia och ”twitterskvallerskandalen” nu i helgen.

(Det enda hon åstadkom med sina uttalanden, var att riktigt gnugga in i folks medvetanden att det minsann hade skvallrats om henne på Twitter…varför det?Har upplagesiffrorna börjat sjunka, eller?)

Hon behagar uttrycka sitt missnöje över ”internets feghet och brist på omdöme”.

”Det är fegt att skvallra över internet”. (Eller om det var twitter hon skrev, har som sagt inte tid att leta upp länkarna, men ni hittar dem hos Mymlan.)

Jaha, men att skvallra, komma med direkta lögner och påhitt  obehindrat i sina egna blad om kändisars eventuella kärleksliv och vardag, det är inte fegt?

För att det är en beprövad ”form”?

För att det – förr – har fått stå oemotsagt, om inte kändisen ifråga stämt, vilket bara har lett till ökad upplageförsäljning?

Alla dessa som skriker högst om tjuvar(fildelare), feghet och ”utarmning av både konstnärer och kultur”, har minst två  saker gemensamt : rädsla och makt.

De har – ibland sedan decennier bakåt – vant sig vid att media är deras privata tummelplats!

De har i stort sett obehindrat kunnat sprida sina åsikter och sin syn på vad som är sant oemotsagt i bladen.

Har det överhuvudtaget blivit debatt, har det varit från ”medlekkamrater” med egen tillgång till tummelplatsen, vilket även det har ökat såväl upplagor som försäljningen av egna alster.

Har någon icketumlare försökt få ett ord med i laget, har denne förvisats till insändarsidan…och ska dessutom anse sig vara tacksam om insändaren ifråga överhuvudtaget tryckts, för att inte tala om tryckts medan någon ens kommer ihåg vad ”ursprungshistorien” handlade om.

Det tack de flesta författare av insändare rönt, har varit antydningar om de ”bara är kverulanter utan ett eget liv”.

Så långt var ju allt frid och fröjd.

Sedan kom bloggosfären.

Nu blir våra kära tummelplatsdeltagare inte bara emotsagda och ifrågasatta inom några minuter efter det publicerade, i synnerhet när de har omskapat fakta och sanning efter egen fason, det syns dessutom  – klart och tydligt – att de har blivit det, för vem som helst att läsa.

Detta är ju en enorm prestigeförlust för de som har varit vana vid att vara allenarådande!

Det är ju inte bara att de blir ifrågasatta, de kan ju inte ens få ”sista ordet” längre, hur mycket de än gapar och gnölar…den dumma dumma bloggosfären kommer ju bara med nya kommentarer!

Inte konstigt att de bär sig åt som om vi elaka bloggare försöker sno deras käraste leksak, i deras ögon är det ju precis det vi gör!

Och följdaktligen bär de sig åt som fyraåringar i värsta trotsåldern, de slänger sig på marken och vrålar, de gör allt för att slita till sig leksaken igen, de tar närmaste spa…erm…tillhygge (som censur och Ipredlagar) och klipper till motståndaren med.

Det faktum att de avslöjar sig som trotsiga fyraåringar, skänker de inte en tanke åt…de har ju rätt…de har ju alltid haft rätt!

När människor, som nu till exempel Guillou och Marklund, har vant sig vid att ha denna oerhörda makt, att deras ord  alltid (förr) framstått som den oeftergivliga sanningen, är ett uppgivande av den makten inget de godmodigt accepterar.

De kämpar med näbbar och klor för att få behålla sin makt och står helt plötsligt som förespråkare av lagar och censurönskemål som (åtminstone Guillou) förr har tagit ett totalt avstånd ifrån.

(Jag minns en tid när jag respekterade Guillou för hans arbete, oavsett vad jag tyckte om honom i övrigt.

Yrkesmannen Guillou som jag respekterade, skulle aldrig i livet hänvisa till (kvälls)pressens enorma trovärdighet, han skulle inte komma med så pinsamt dumma uttalanden om webben och fildelare, att man slog sig för pannan och undrade om han hade drabbats av hjärnuppmjukning.

Han skulle aldrig ha förespråkat  lagar som kränker yttrandefriheten och den personliga integriteten, eller något som kom ens i närheten av censur.

Den Guillou vars arbete jag respekterade, skulle aldrig gått ut i media för att med buller och bång visa fram sig som en okunnig idiot.

Men, den Guillou som nu är, har gjort allt detta.

Sorgligt.)

Och icke att de ser vad deras trotsåldersbeteende kostar dem i respekt och i läsare?!

Ett sådant beteende drabbar i slutändan deras plånbok mer än vad någon som helst fildelning gör!

Jag kan inte riktigt se att alla  som reagerar på (och kommenterar) dessa patetiska försök till att vrida tillbaka klockan, glatt skulle rusa ut med plånboken i högsta hugg och inhandla det senaste alstret eller albumet.

Varför lägga surt förvärvade slantar på att stötta någon ekonomiskt som man totalt tappat både förtroendet och respekten för?

Som jag ser det, emanerar det hela från rädsla.

Rädsla för det som är ”nytt” och oförståeligt (och dessutom har rullat på med ett jordskreds hastighet).

Rädsla för att förlora både makten och den väl uppbyggda prestigen och statusen.

Det är tråkigt att de känner sig så hotade, eftersom hotade och rädda människor reagerar med aggresivitet.

Ju högre de skriker ut sitt raseri, ju mer effektivt omintetgör de en vettig diskussion, en där de vettiga lösningar på detta ”fasansfulla fildelningsproblem” – som faktiskt finns – kan göra sig hörda.

Personligen är jag något så fruktansvärt trött på dessa infantila protestvrål, som endast stöder klyschan om ”kolossen på lerfötter” men även jag är rädd.

Rädd för hur mycket dessa gaphalsar ska hinna ödelägga innan de totalt har förbrukat allt förtroendekapital hos sina uppdragsgivare och dämed även har förbrukat ”sitt” pressutrymme.

Och jag är lika dödstrött på Adamos kommentar om ”teknikfientlighet” som damen själv är på att hon och hennes likar ”döms ut som teknikfientliga”, så ”fort de uttalar sig negativt om vad som försigår på webben”.

Tror fasen att ni blir dömda!

Ni ser ju själva till att bli det genom ert skrikande och protesterande!

Om ni nu varken vill eller har lust i att ta reda på hur internet och bloggosfären fungerar…

Får ni väl sticka huvudet i sanden som strutsar och helt enkelt ignorera det som inte faller er på läppen och framför allt hålla tyst, innan ni har lyckats att totalt förlora vad trovärdighet ni nu än råkar ha kvar!

”Utvecklingen” har sprungit ifrån er och att skrika på censur av Kinamodell, är inte bara er ovärdigt, det är helt enkelt dumt!

Är det ingen av er som kan se vad dessa Fra/Ipredlagar och rop på censur leder till, i förlängningen?!

Är er privata makt och lekstuga verkligen värda så mycket att ett totalövervakat och censurerat samhälle är acceptabelt?

Nej!

Se till och få ner fötterna på jorden igen och för en vettig debatt, istället för att komma med en massa gnäll, osanningar och påhopp!

Jag har bott i ett övervakat  samhälle (Rumänien under Ceaucescueran) med full mediacensur och mikrofoner i hela hemmet (eftersom min mor och jag var ”västerlänningar) där vaksamheten mot eventuella angivare och rädsla för Securitate (Rumäniens motsvarighet till Kgb) var legio.

Jag kan inte rekommendera det som acceptabelt alternativ och  livsstil…även det blir s.a.s. aaaningens begränsat, och det i en grad som får korkat marknadsförda album att verka som rena bagateller.

Read Full Post »

I all hastighet.

Det är ganska så turbulent här just nu och jag är väldigt trött.

Alltså kommer jag inte att vara vare sig här eller hos er andra så kontinenturligt de närmaste dagarna utan vara mer sparodiskt förekommande…

(Båda förvrängningarna kommer från en av min mors bekanta…och har, sedan länge, blivit en del av familjespråket…jag har alltså inte blivit galen…eller rättare sagt, galnare.)

Eftersom det är som det är, lägger jag nu som tidigare lovat, ut lite till av boken jag tävlar med.

”Sluta existera, börja leva”.

Denna gången handlar det om hur vardagen kan se ut i en healers hem…

Varsågoda.
19. OM AUBERGINER

Här kommer ett nytt avsnitt i följetången om häxors ondskefulla inverkan på maskiner,eller(vilket känns mer motiverat just nu) maskiners ondskefulla inverkan på denna häxa…

Jag skulle (sent) igårkväll ”sveda” auberginer i ugnen för att göra en röra jag lärt mig tycka om i Rumänien.Först förlöpte allt normalt och jag såg framemot en lugn kväll,jag hade fel!

När jag skulle ta ut auberginerna från ugnen,hade den kommit på andra tankar, förmodligen smygläste den när jag skrev om den och tog antingen det skrivna som inspiration att utöka aktiviteterna,eller så blev den sur för att jag inte skrev tillräckligt om den,därom få de lärde tvista (helst till ”rock around the clock”).

Hursomhelst,den i mitt hem boende uselhet som har fräckheten att kalla sig ugn,hade bakom ryggen på mig fattat beslutet att neka mig tillträde,den var inte ett  dugg intresserad av att låta mig öppna luckan ALLS…

Jag å min sida uttyckte en stark önskan att få ta ut vad jag satt in,den var lika omedgörlig som en bank under depressionen i USA.

Jag inlade mitt bestämda veto mot sådana kriminella fasoner och antydde att en ANSTÄNDIG ugn inte bar sig åt på detta knölaktiga vis,den svarade med att ta sönder spärren och placerade (med ett illvilligt leende) en bit av den under min fot så att jag hade goda möjligheter att bränna mig.

Efter avslutad krigsdans med tillhörande omdömen om denna totalt ansvarslösa ugn…..var det dags att ta i med hårdhanskarna,nu hade det gått prestige i det hela,jag skulle till varje pris rädda mina stackars auberginer innan de blev aska,om jag så skulle slänga ut ugnen genom fönstret!

Då fick jag halva luckan(den yttre delen )i handen,till all lycka hade jag en rejäl grytlapp,men trodde trots detta inte mina ögon.

Jag macklade undan min halva ugnslucka och satte mig på golvet i djup begrundan,för detta var min beredskap icke god…

Ugnen stod där,tillsluten med en triumferande uppsyn.

Vad göra i detta läge,gå lös på den med en hammare?Hoppa jämfota på den,det hade den i och för sig aldrig överlevt,men då hade jag ju samtidigt tagit kol på auberginerna,vad annars?

Ge upp och gå ifrån köket intalande mig själv att det var lika bra att låta ugnen själv bestämma?

Aldrig!

Då hade jag förmodligen lämnat både hemmet och landet för att muttrande inrätta min tillvaro bakom bergets djupaste rötter i övre Tibet.

Jag såg framför mig hur jag slutligen skulle påträffas sittande i en grotta med långt tovigt hår.

Och under ihärdiga morranden över det destruktiva i utvecklingen som gjort oss till slavar under apparater och om elaka kraftfält,skulle jag ledas bort till närmsta sinnes-sjukhus eftersom jag uppenbarligen var ett hopplöst fall.

Alltså ingen bra idé,hm,tänk igen…

Sonen, som vet när det är läge att hålla sig hemifrån, var givetvis inte på plats jag satt kvar och begrundade lite till,sedan for jag upp,mitt beslut var fattat!

Med en kniv gav jag mig på den inre spärren och lyckades öppna luckhelv….. en liten bit.

Den slog omedelbart igen sig med ett segervisst ”TJONG”,utan den yttre luckan hade den inget som helst skäl i världen att hålla sig öppen…

Jag sjöng en ny lovsång till dess ära och tog nya tag,med hjälp av kniv och TVÅ rejäla grytlappar lyckades jag först få upp luckan,tvinga ner den och få ut plåten!

Var jag hade kniven medan jag fick tvinga luckan att hålla sig öppen och samtidigt få ut auberginerna, vet jag
inte,förmodligen mellan tänderna som en övervintrande pirat?!

Till pjäsen hör att man ”sveder” auberginerna på absolut högsta värme och även om jag omedelbart stängt av ugnen när vi inledde vår batalj, tar det ju ett bra tag innan den svalnar…

Efter att jag besegrat ugnen och räddat situationen,kom sonen hem,han kikade in i köket som nu såg ut som ett smärre slagfält,begrundade ugnens nya utseende och sin dyra moders ansiktsuttryck,höjde ett ögonbryn, suckade,gick in till sig ,stängde dörren och var totalt oanträffbar.

Vad som än hade passerat på slagfältet ville han INTE bli delaktig i det…

Kvar satt jag,äckligt triumferande över  min totala seger över den ondsinte,ända tills jag kom på att jag dels hade kött i marinad som SKULLE ha grillats dels att jag hade tänkt  mig att baka i helgen…

För detta utspelade sig naturligtvis en fredagkväll,ALLA apparater med självaktning vet att det är vid helger och helst storhelger de ska inleda sina prestigekampanjer om vem det egentligen är som har makten i hemmet!
Min triumf fick ett brådstörtat slut,jag släpade mig ut ur köket,hopsjunken,kvar stod en otillständigt upprymd ugn som
visserligen hade förlorat slaget men i gengäld vunnit kriget…JAG FÅR ALDRIG VARA SKADEGLAD,inte ens över min ugn!

Tävlingen pågår till den sista Mars och direktlänken till min bok är :

http://www.kapitel1.se/nina-ekman/sluta-existera–borja-leva-

Den står även i blogrollen som ”Skamlöst Röstfiskeri”.

Var snälla och kom ihåg att ni både måste registrera er och rösta på tre böcker, annars räknas inte er röst.

Det räcker alltså inte med att gå in på sidan, ge hjärtan eller kommentera!

Jag återkommer så snart jag kan.

Read Full Post »

Påven visar återigen (?!) sin föråldrade omänsklighet.

Jag visste väl att det var för bra för att hålla i sig!

Hela den där (tydligen unheard of) ursäkten till Biskoparna från den Heliga Stolen Själv, om hans handlande när det gäller Williamsons uttalanden, löftet om att hålla sig bättre informerad genom Internets strömningar…

Allt detta fick en att åtminstone börja tro på möjligheten av ett lite mer tidsenligt perspektiv, från påvligt håll!

Men icke, det var ju en evinnerlig tur att jag – vis av tidigare skador – (bränt barn luktar illa) inte släppte ut denna min förhoppning i full frihet, då hade den legat  krossad och död på golvet nu.

Och det ser ju så skräpigt ut.

Nu har alltså Hans påfå…flåt …Helighet värdigats komma med några nya uttalanden, på sin stråt mot Afrika.

http://aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/utrikes/article4669040.ab

”Att dela ut kondomer är ingen lösning för att bekämpa Aids”, behagar han meddela oss.

Nähä.

Så all den forskning alla dessa fakta som talar för kondomanvändning för förhindrandet av smittspridning, är inget värd då alltså, den kanske rentav är falsk?

Eller är det kanske, hemska tanke, En Konspiration?!

(Tillrättalagd Forskning I Syfte Att Gynna Gummifabrikörerna Och Samtidigt Underminera Katolska Kyrkan?)

”Aids är ett problem som inte kan lösas enbart med pengar, som man inte kan komma till rätta med genom distributionen av kondomer som till och med förvärrar problemet”, fortsätter han från toppen av sin Påvliga Höghet (det var i hans privata plan som uttalandena försigick).

Jo, det är just det det är, gubbe lilla!

Pengar till kondomer.

Pengar till spridningen av kondomer.

Men framförallt pengar till en rejäl och världsomspännande prkampanj där du går ut och talar om att Katolska Kyrkan har kommit fram till att de värnar mer om de redan levandes liv och att det är fritt fram att skydda sig!

Hur  hur, kan ”distributionen av kondomer förvärra problemet”?!

Annat än problemen för Honom Själv och Kyrkan då, där de sitter och begråter alla de stackars ofödda som inte fått en chans till sitt rättmätiga liv, på grund av dessa usla distribuerade gummins skull!

Eftersom Katolska Kyrkan fortfarande tycks hemfalla åt ”safety in numbers” tanken…även den totalt förlegad, såvida de inte tänker återuppliva ”de Ärorika Heliga Korstågens Tid”…

Är det då mig en total gåta att de vägrar se hur många av deras troende det är som trillar av pinn – årligen- och hur många det är av dem som  långt ifrån har hunnit reproducera sig, innan de dör…

Och de som har hunnit ”fullfölja sin katolska plikt” innan de kilar vidare,  har fått sjuka barn, som inte heller kommer att växa upp till lämpligt kamonmatsmaterial, om det nu är det man är ute efter.

Istället ska man, enligt Påven hänge sig åt ”ett andligt och mänskligt uppvaknande” och ”vänskap med dem som lider”.

Ja, eller hur… det är ju precis det dessa stackars katoliker behöver, ett ”andligt och mänskligt uppvaknande”, det är  säkert det som ska till, ifall de trögskallarna fortfarande inte har fattat att de inte får ha sex ”utom äktenskapet”.

För det budskapet har ju nått fram till  – och efterlevts av – alla andra från den dag det handknackades fram på en av de famösa stentavlorna…

(I kopior rentav, såvida jag inte alldeles har fått det om bockfoten.)

För att inte tala om det oerhört intelligenta och alldeles eminenta förslaget ”hys vänskap med dem som lider”…

Om jag nu hade varit född i södra Afrika och hade drabbats av Aids, är vänskap inte det som hade stått högst på min lista, kan jag ju tala om!

Långt före, allra högst upp – faktiskt – hade det stått ”en bra och vettig vård”!

Att eventuellt förekommande sköterskor och läkare hyser vänskap för mig, i mitt lidande, där de står med händerna tomma av allt som borde funnits i dem…som bromsmediciner till exempel, smärtlindrande, infektionshävande, immunförsvars stärkande…listan kan göras lång…är en sabla klen tröst.

Nästa sak på listan hade varit forskning (där har vi de – enligt Påven – oviktiga pengarna igen) för att fler inte skulle drabbas av den sjukdom jag nu låg och dog i.

Sedan hade jag  – när jag väl hade insett att forskningen om Aids fortfarande inte var ”högprioriterad” (jag vet, det är trots allt bättre nu än innan, men det betyder inte att det är bra!) hade jag lik förbannat önskat att Katolska Kyrkan hade backat om användandet av kondom!

För att det uppenbarligen är det enda som skulle förhindra att resten av min umgängeskrets låg och dog.

Och jag hade alldeles definitivt betackat mig från vänskapen av en asgam som – den ena gången efter den andra, genom sina uttalanden – demonstrerar sitt totala förakt för de nu levande och deras liv!

Han struntar – tydligen – i hur många som dör.

Han struntar i alla de propåer och påstötanden resten av (den katolska såväl som ickekatolska) världen kommer med.

Han struntar i de (omkring) 60 katolska grupper som skrev till honom förra året och vädjade om en uppluckring vad det gällde förbudet mot användande av kondom?!

Detta är det ”kärleksfulla och värnande av allt liv budskap” Påven och Hans Kyrka, har att bibringa sina troende, detta nådens år 2009.

Nu är ju Katolska Kyrkan, en kyrka med avsevärda tillgångar och när nu ”ajabaja budskapet” om det ogifta sexlivets fröjder – alldeles uppenbart-  inte nått fram och kyrkan vägrar ändra sin prekorstågsinställning, skulle de kanske överväga att satsa en del av sina tillgångar på Aidsforskningen och distributionen av läkemedel istället?!

Inte för att detta – på något sätt – skulle förbättra livet för de som redan sitter med för stora barnkullar och ett ickeexisterande sexliv, för att inte få fler…men det hade ju – åtminstone på sikt – hjälpt till att bringa ner antalet döda i Aids, rejält!

När den förra Heliga Stolen, drog sig tillbaka till mögelmagasinet, hoppades man – mot bättre vetande – att den nya modellen skulle visa sig vara av ett något modernare och människovänligare slag…men icke, denna stolfasongen, är precis lika hård och obekväm som den förra.

Read Full Post »

Idag, ryms bara glädje inom mig!

Son kom in på HBStudio i New York!

Idag struntar jag – själviskt nog – i både Vatikanen, idiotiska uttalanden och biskopar.

Han kom in!!!

Allt monogslavandet (Se ”Mitt hem ekar av obehagliga invektiv”) och våndandet över ”ska kanske göra en inspelning till”, gav resultat.

Jag hittar knappt ord över hur lycklig jag är för hans skull!

Och jag måste ju säga att jag är mycket imponerad över HB, hans ansökan för studentvisum låg med antagningsbeskedet, förinfylld av skolan, papperna han behöver för Csn likaså.

Samt information om vad det finns för studentboenden att hyra in sig i.

Han har en månad på sig innan terminstart att vara på plats, skriva in sig och söka de klasser han vill gå i.

Det är annat det än Strasberg, som först försnillade hela hans ansökan (det enda som fanns var en tom mapp med hans namn på?!) antog honom för att sedan begära förskottsinbetalning för båda åren innan de ens kunde tänka sig att skicka ut blanketten för studentvisum?!

De vägrade fullständigt att förstå vad Csn var eller hur det fungerade…tyckte att han ju ”kunde lägga ut” ”för han skulle ju ändå få en återbetalning från Csn”?!

Huh?

Ordet ”studentloan”, fanns inte i deras ordbok…länk till Csn med ”internationell information” hjälpte inte…

En av mina extrasöner går (tyvärr) på Strasberg, han fick vara på plats i New York 1 säger 1 vecka innan hans kurser startade…inte ett ord om att det finns studentboenden i stan…stackarn bodde på något jäkla ”ungkarlshotell” i nära fjorton dagar innan han, genom en klasskamrat, lyckades hyra in sig i China Town.

Han kunde (genom att hans föräldrar ställde upp och lånade honom pengarna)  betala hela deras hutlösa avgift i förskott…som tack för det, ”glömde de att skicka mail till honom” så att han nu – de tre sista månaderna av sin utbildning – endast har de sämsta klasserna att välja av…de där där de ”dansar med schalar och kramas”.

Så stort värde sätter de alltså på en av sina bästa elever?!

Han är inte glad!

Nej, jag tackar Gudarna (allihop) för att HB engeagerar sig i sina elever på en helt annat nivå!

Tack alla ni som har hållit tummarna för honom!

Eftersom jag är nybliven Spotifyare (eller hur fasen man nu ska böja det) satte jag – omedelbart – ihop en ”gladlista”.

Det är (som alltid när det gäller denna vansinnesblandare) en lista som spretar åt alla möjliga och omöjliga håll.

Detta är låtar som får mig att skratta eller åtminstone le…ibland på grund av melodin, ibland är det texten…någon gång både och…

Varsågoda.

😀

Read Full Post »

Hurra!Vatikanen backar!Men Katolska Kyrkan i Sverige fortsätter skämma ut sig.

Nu ska detta inlägg bli skrivet…trots ideliga försök från min omgivning att hindra mig på min väg mot datorn!

Först och främst, bannlysningen av modern och de läkare som hjälpte den Brasilianska nioåringen att få sin abort genomförd, är upphävd!

Dessutom rapporteras Påven ha skrivit till sina biskopar och bett om ursäkt för sitt handlande när det gällde Williamson och hans förnekande av Förintelsen.

Uppenbarligen har den heliga stolen plågats av djup okunskap om internet och dess funktioner och möjligheter (läs : hade ingen jäkla aning om vilka proteststormar som kunde dras igång över nätet) men lovar nu att i fortsättningen ”hålla sig bättre informerad om internets användningsområden”.

Dessa båda fenomen, borde ju göra så att en annan tillbringade dagen med att steppa runt i hemmet, vild av lycka…men ack nej, ett  par rejäla regnskurar  kom och förstörde min parad.

Den första skuren ,var ett nytt sällsynt ointelligent uttalande angånde Sobrinho.

”Han har blivit misförstådd”…

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_2593277.svd

Nej men snutte då.

Nu har jag – återigen – gått igenom hans uttalanden, inte ett ord hittade jag i dem som kunde missförstås!

(Tyvärr gick det ju heller inte att missförstå artikeln i en av de katolska tidskrifterna, se tidigare inlägg, eller det stöd för honom som visades  i kommentarerna.)

Tvärtom tyckte jag att han uttryckte sig pinsamt klart och tydligt, det var ju därför man – vid första genomläsningen – vägrade tro sina ögon!

Sedan vägrar vår katolska Biskop att ens uttala sig, istället kom skur nummer två.

Det var Maria Hesselgren (informationsansvarig för Katolska Kyrkan i Sverige)  som stod för den.

Först av allt, jag kan inte riktigt bestämma mig (än) för om hon är totalt felplacerad och borde omplaceras med det snaraste…eller om hon – faktiskt – är ”rätt person på rätt plats”.

Inte bara vägrade hon debattera / diskutera med Birgitta Olhson (som inte bara nöjt sig med att dra igång fbgruppen ”Rött kort Vatikanen” utan även lämnat ett upprop till regeringen och krävt att Bildt ska agera i frågan.

Maria Hesselgren, motiverade sitt avslag med att ”det inte gick att föra en debatt i den hatstämning som nu piskats upp mot Katolska Kyrkan” i synnerhet här i Sverige, som ju har en lång tradition av antikatoliscism”.

(Personligen är jag en vän av traditioner…i framförallt denna, jag har inte den minsta lust att vara prokatoliscism, på Vatikanens villkor.)

Sedan kommer vi till detta, huruvida människan är felplacerad eller ej.

Jag måste ju säga att sällan haver jag varit med om att någon har lyckats förmedla så lite genom användandet av så många ord!

Det var ett evinnerligt svamlande och upprepande av det redan sagda, allt i en en enda röra.

http://svtplay.se/v/1479478/gomorron_sverige/13_3_06_45

Om hon nu ville slakta ”den onyanserade” bilden som tydligen är en del Katolska Kyrkans ”imageproblem” såsom varande ”svart eller vit, ett fyrkantig block”, så får man säga att hon lyckades över hövan.

Det gick inte att urskilja vare sig den ena eller den andra färgen i strömmen av klichéer som forsade emot en…

Tyvärr gick det inte att skönja de  – tydligen så djupt saknade – nyanserna heller…alls…

I den mån de alls fanns, så gömde de sig blygt bakom alla ”det beror på hur man tolkar det”…”vi är inte alls så fyrkantiga”, ”det är svårt att förklara för de som inte är insatta i hur Katolska Kyrkan fungerar och resonerar”.

Nähä.

Men vi som är insatta fattade heller inte vad det var hon – egentligen – försökte klargöra.

Det var ”straff och ickestraff” ”kyrkans resonemang kunde för utomstående verka som hårklyverier” och ett ickeutrett mumlande om att mamman till nioåringen egentligen inte blivit straffad, and so on.

Direkta frågor, som vad hon själv ansåg om saken i fråga, utlöste en ny ström av ”vi är egentligen inte alls så fyrk…” ”det är svårt för utomst…”.

Suck.

Men vad som – verkligen – fascinerade mig, var hennes uttalanden om Sobrinho själv.

Det framgick inte bara att han hade tagit kontakt med medierna på eget bevåg (och att ingen inom kyrkan precis jublade över hans beslut att göra så) samt att det ”inom Katolska Kyrkan var känt att han var en mycket kontroversiell person”.

(Underförstått, som därmed vare sig ska lyssnas på eller ges uppmärksamhet åt hans stupida uttalanden.)

Nej men så slarvigt av resten av oss då vi som är ”utomstående” …vi har ju försummat att ta del av Kyrkans syn på honom?!

Nämen dåså…vad är det då att bråka om, vi  ska ju bara helt enkelt låta bli att lyssna på honom!

Vidare ska han ha ”raserat ett mycket givande arbete i stiftet, som hans företrädare byggt upp”.

Återigen underförstått, en sådan där raserande typ, är ju inget att ta på allvar.

Om det nu är så det ligger till, kan jag inte låta bli att fråga mig…varför i hela fridens namn, låter Vatikanen honom hållas då?

När han nu är så ”kontroversiell” och ”raserar” sin företrädares goda arbete och dessutom – tydligen – på eget bevåg går till media med uttalanden som får en tänkande människa att slå sig för pannan?!

Varför har han kvar sitt stift?

Varför är han fortfarande Biskop?

Jag kan inte hjälpa det, i mitt huvud spelas följande scen upp.

Jag ser framför mig ett ”personalmöte” i någon av Vatikanens salar…Påven själv sitter med.

”

(Det är mötesKardinalen som har ordet.)

Jaha…och så har vi en sak till att ta upp, det är den där (djupt andetag) Sobrinho igen.

Ja alltså,  jag vet ju inte hur ni andra känner det (med en örnblick runt bordet) men jag blir fanimig snart tokig på honom!

(Ett instämmande mummel hörs från hans medKardinaler, till och med Påven tycks nicka instämmande.)

Jämt är han i hälarna på en och tjuter om att han vill protestera mot än det ena än det andra…och tjatet om att han vill ha ett eget stift, har han minsann heller inte lagt ner.

(Det instämmande mumlet ökar i volym, men Påven tycks ha nickat till …samtliga Kardinaler känner sig nu lite oroliga, var hans förra nick kanske inte alls medhåll, utan bara inledningen till en trevlig liten lur?

MötesKardinalen vill inte ge sig, han tar till det enda godtagbara och diplomatiska medlet han har, för att få tillbaka Påvens uppmärksamhet, utan att för den skull ådraga sig den heliga stolens vrede.

Han harklar sig högt och ihållande, Påven rätar upp sig igen.)

Alltså…något måste göras, vi kan ju inte ha det så här…han stör ju friden något så kopiöst och jag för min del pallar inte mer!

Dessutom hotar han ju hela tiden med att springa till tidningarna och klaga på oss, för att vi inte låter honom göra det han vill.

(Chockerade flämtningar kommer från de Kardinaler som – hittills – varit lyckligt ovetande om detta fruktansvärda hot.)

Man kan ju inte ens gå på promenad i rosenträdgården, utan att den fan står på lur som en annan trädgårdstomte och kastar sig över en!

Nå gubbs, fram med förslag!

En av medkardinalerna som  – nu högröd i ansiktet av ilska, över tidningshotet  tydligen  har nått sin gräns för människokärlek – ryter till  : ”bannlys, bannlys honom och ge honom sparken från hans tjänst här…ut med honom bara, ta ifrån honom prästkappan”!

(En del av hans medKardinaler nickar ivrigt instämmande, men till deras besvikelse skakar inte bara mötesKardinalen utan även Påven beklagande på huvudet.)

Asså…nu tänker du ju inte riktigt klart här va…ta ett varv till hörru, säger mötesKardinalen strängt till sin felande medKardinal.

Redan nu hotar han ju med att kuta till tidningarna, om vi nu ger honom sparken, tänk då på vad han kan ställa till med!Allt vad han kan springa till media med och skvallra om!

Behöver vi verkligen det va?Är det verkligen det vi vill, hamna på löpsedlarna igen!

Har vi inte gjort det så det räcker på senaste tiden, va?!Och det blir ju bara svårare och svårare (med en rysning och en besvärad blick åt Påvehållet till) att försöka förklara hur fan vi – egentligen – menade varje gång skiten träffat fläkten.

Och tänk ett tag  på säkerheten, va!Vilken säkerhetsrisk han skulle bli…han är ju redan snudd på att vara en, som det är!

(Samtliga Kardinaler suckar nu djupt och stirrar modfällt ner i bordet, ingen av dem vill ens snegla åt Påven till…alla har de drabbats av svårigheten att formulera ”förklaringar” som ska täppa till käften på journalisterna.)

(Efter en stunds dyster tystnad, hör ett nytt harklande…denna gången från en av de medKardinaler som – hittills – hållt sig tyst, alla (utom Påven) rycker upp sig igen och tittar på honom.)

Jo…eh…jag tänkte…det finns ju ett annat alternativ.

(Han bestämmer sig för att formulera sig så svävande han kan, trots att medKardinalernas blickar förväntansfullt och uppmuntrande, hänger vid hans läppar.)

Ja, alltså…vi har ju till exempel Schweitzergardet…kunde man inte…jag menar typ inkräktare…och sedan, om det blir några frågor, skylla på språksvårigheterna?

(Hans medKardinaler sliter samfällt åt sig de uppmuntrande blickarna igen, deras förväntansfulla miner är ett minne blott och de återgår till att  stirra ner i bordet, tystnaden är total.Efter en stund är den direkt pressande, försiktigt prövande sneglar de ömsom på Påven, ömsom på mötesKardinalen…det är Påven som ger utslaget, han skakar på huvudet.

Samtliga Kardinaler fattar att oavsett det var som hans Helighet skakade bort en fluga eller faktiskt visade sitt missnöje med förslaget, så var det kört…”förslaget” var stendött.

Oookay hörs det (det är mötesKardinalen som har uppbådat sina sista krafter) fler förslag?

Något?

Något alls?!

”Omplacering” (hörs en av dem uppgivet muttra).

Jo, jag har redan tänkt på det…men var var kan man placera jubelidioten, utan att han ställer till med obotlig skada?!

England är till exempel utom frågan, titta bara på vad som hände när vi inte ville spela med och låta den där jäkla Henry den åttonde skilja sig.

En ny statskyrka, det är vad som hände!

Vi bannlyste honom, bara för att ge honom en liten varning om att han var snett på det!

Och hur svarade han?

Med att utlysa en ny statskyrka med sig själv som överhuvud!

Än idag, efter alla dessa år…har vi fortfarande inte fått rätt på det där, Englands Kungahus är och förblir ”sin” nya statskyrkas överhuvud…och alla dessa fruar han – Henry – lade sig till med sedan då…och ändå lät engelska folket honom hållas med sitt häderi…det är ju för fan inte klokt!

(MötesKardinalen stryker sig med en darrande hand över pannan…Englands avfall, är fortfarande en mycket öm tå inom Vatikanstaten…

Att de kan skryta med att drottning Kristina minsann kom över på deras sida, är en klen tröst…kärringen avsade sig ju tronen och var därmed ingen maktfaktor att räkna med längre…dessutom var det ett evinnerligt besvär att ha henne boende på området, lade sig i gjorde hon också.)

(Mumlande instämmer alla i att Sobrinhos närvaro i England, inte bara skulle kosta dem de få anhängare de hade kvar…risken att dessa anhängare dessutom skulle såga loss hela ön och ge sig iväg med den, för att slippa honom, verkar överhängande stor.)

Och Irland (kommer det nu från mötesKardinalen) kommer ju ännu mindre på fråga!

Inte ens vi – som har människokärleken som yrke – klarar ju av honom…En vecka på Irland, och han har inte bara fått stridigheterna att blossa upp igen…Vi talar inbördeskrig i full styrka!

Och våra stackars anhängare där har min själ (här studsar samtliga medKardinaler till.När mötesKardinalen nämner sin själ, är det allvar!) haft det svårt nog som det är…eller har ni glömt potatissvälten, va?!

För att inte tala om massutvandingen den ställde till med!

Alla dessa troende som försvann till Amerika…det var rena turen att vi fick fatt i åtminstone vissa av dem igen!

Frankrike går ju inte heller…är det ingen mer än jag som minns giljotineringarna av i stort sett alla våra präster där?!

Och den där jädrans Talleyrand!

Adlig var han och biskop var han, ett säkert kort, trodde vi.

Och vad gjorde den fan?!

Gick med i revolutionen, det är vad han gjorde!

Intrigerade mot kyrka och kungahus…samarbetade med Robespierre, stöttade förslaget om att konfiskera kyrkans tillgångar!

(MötesKardinalen överröstar hänsynslöst medKardinalernas instämmande stönanden över något så förskräckligt och fortsätter oförtrutet..)

Inte ens när de satte upp en sköka på altaret och sade att fransmännen istället skulle dyrka det ”sunda förnuftet”, ingrep han!

Och när vi bannlyste honom och tog ifrån honom graden…vad gjorde han då?Ångrade han sina handlingar och ville återvända till Kyrkans hägn?Va?!

Närå…han gjorde sig oumbärlig för Nappe, det var vad han gjorde!”Utrikesminister”, för den där Korsikanarens så kallade regering, skulle det va något att ha, va?När han hade varit biskop!

(MötesKardinalen fnös ljudligt)

Han försökte ju inte ens hindra den där Korsikanske Uppkomlingen, som tvingade vår stackars Påve att åka hela vägen till Paris för att kröna honom…och hans lösaktiga fru!Inte ett ord till protest kom han med!

(MötesKardinalen snyftsr nu nästan.)

När Nappe väl var störtad dårå…då trodde vi att vi skulle få en chans att ta itu med honom igen, den där före detta biskopen, trots att Nappe hade tvingat honom att gifta sig…fruntimmersskandalerna var tydligen lika svårsmälta för honom som för oss…

Men då satte han ju av till Schweitz…lekte diplomat minsann…”värnade om Frankrikes bästa”, hette det…nej, det var bara att ge upp honom.

Alltså, kan vi räkna bort Sobrinho när det gäller Frankrike också… de där grodätarna kommer att sätta igång en ny revolution för att bli av med honom…dessutom så riskerar vi att han ser till att få lika mycket internationell uppmärksamhet som Talleyrand fick och personligen tycker jag  att det räckte med en gång.

(MötesKardinalen är nu tvungen att styrka sig med en hel flaska mineralvatten…dessa händelser är alltför upprörande för honom.)

Nej, mina herrar…hela Europa är kört, i väst kan vi inte ha honom på grund av tidigare händelser…i öst är vårt fotfäste klent nog som det är…konkurrensen från de Ortodoxa är för hård.

(Förtvivlat hjälpsökande ser han sig omkring bland sina medKardinaler…inte ett ord till hjälp hörs, men en av dem förbarmar sig och skjuter över sin mineralvattenflaska till honom.)

Tillslut tar medKardinalen med det onämnbara förslaget till orda igen, han har istället för att helhjärtat lyssna på sin stackars plågade mötesKardinal, tänkt hårt (och lääänge…mötesKardinalen hade en benägenhet att bara mala på, när han kom in på dessa gamla oförorätter)  han kände ett starkt behov av att rehabilitera sig både i sina medKardinalers och i Påvens ögon, efter sitt – tydligen – ogenomförbara förslag.

Om vi skulle… (börjar han medKardinalerna blänger misstänksamt på honom, så även mötesKardinalen, vad ska han nu häva ur sig för dumheter?Påven däremot, ignorerar honom fullständigt.)

MedKardinalen kommer nästan av sig, av alla de ogillande blickarna, men strävar träget på (behovet av rehabilitering är mycket starkare än obehaget av blängandet) jo…(fortsätter han nu mer bestämt) om nu så många länder inte kan komma på fråga, så har jag ett förslag.

(Tystnaden sluter sig omkring honom, ingen vill ens ge sken av att stå på hans sida genom att fråga ”vad”)

”Brasilien”, kläcker han triumferande ur sig.

(Alla, utom Påven, sitter nu käpprakt upp i sina stolar…det här låter ju lovande, men de vill höra motivationen innan de ger något som helst bifall.)

Där är vi ju starka, eller hur?

(MedKardinalerna nickar motvilligt  medhåll)

Han fortsätter : vi har ett starkt och gott fäste där (och tydligen finns det inget där som kan reta upp mötesKardinalen, tänker han för sig själv) och det landet har en enorm fördel!

(MedKardinalerna bryr sig  inte längre om att markera sin likgiltighet…detta låter ju riktigt lovande, de lutar sig framåt i stolarna för att inte gå miste om ett ord, till och med Påven makar lite på sig i stolen!)

Jo, kommer det…en stor procent av folket är ju fattiga eller kommer från fattiga förhållanden, ivarjefall om vi jämför med några av de andra länderna, som inte kan komma ifråga.

(MedKardinalerna spetsar nu öronen ännu mer…några av dem anar vartåt resonemanget lutar och börjar le brett.)

Detta betyder ju att vanan att lyda Kyrkans påbud, är ordentligt inarbetad (fortsätter medKardinalen i nu betydligt självsäkrare ton, nu känner han att han sitter säkert i sadeln igen och inte längre riskerar att bli utfryst och utesluten ur mötesgruppen).

Risken att våra anhängare där skulle våga protestera ens mot Sobrinhos galenskaper, är minimal…absolut minimal mina herrar, de vet ju inte ens att det går att göra, utan att riskera att hamna i skärselden!

Dessutom kanske Sobrinho taggar ner en smula, när han nu får det där stiftet han tjatar om…tre flugor i en smäll, avrundar han triumferande.

Han räknar på sina fingrar : vi slipper honom och lugnet återställs, som säkerhetsrisk är han inget hot längre när han sitter i Brasilien och oavsett han kniper igen brödluckan eller ej, när han har fått sitt eftertraktade stift, så spelar det ingen som helst roll…det är ändå ingen som kommer att säga ett pip.

(Alla medKardinalerna skiner nu upp…ja de rentav strålar som små solar mot förslagsställaren, mötesKardinalen torkar till och med  bort en tår , ser det ut som, troligen av ren lättnad.

Glädjestrålande tittar de nu i samlad tropp på Påven, han reser sig långsamt, ser ut över rummet på samtliga närvarande och med en nick som denna gången inte går att misstolka, lämnar han rummet.

Chefen har talat.)

Tack för mig.

Read Full Post »

Blev väckt långt tidigare än jag tänkt mig.

Nåja…jag får väl skylla mig själv när jag glömmer att äta och det slutade med att jag käkade lasagne 4 på morgonen och blev klarvaken igen, så att jag satt här med stora runda ögon till en bit över 8 imorse…suck.

Fbgrupperna växer rejält och protesterna flödar iväg, skönt att se att så många tycker att det får vara nog nu.

Portkodsterrorns tid har fallit över oss nu…givetvis blev det scenario två som startade min dag (med buller och bång) ”vänta…jag kommer ner och öppnar”.

Nu var det son som inledde den nya ”vänta jag komm…”eran, men det spelar ingen större roll grannmässigt sett, han såg precis lika ofräsch, surögd och människoovänlig ut, som jag gjorde.

Det var extradotter och en av extrasönerna som var på ingång…fast numera vet jag inte hur jag ska benämna dem, de är ett par och när jag då kallar dem ”son och dotter”…så hjälper ”extra” inte långt, det låter likt förbannat incestuöst och som om vi bor i ”Banjoland”.

Nu sitter alla tre i köket och spelar Risk…ni hör vad jag viskar, de…spelar…ett…traditionellt…brädspel!

Jag tycker det är helt underbart!

Det är fredageftermiddag, de är vuxna och lediga, alla tre är speldårar när det kommer till playstation, nintendo, datorspel…you name it.

Alla tre drabbas av djup separationsångest om de inte har sina laptops i sitt omedelbara synfält, ingen av dem klarar sig en dag utan att vara ute på nätet.

De spelar Risk…

Något som både roar och gläder mig, är att höra alla de kommentarer och svordomar de öser över både varandra, sig själva och tärningarna.

Trots att det låter rätt så vildsint emellanåt, går det aldrig på djupet…det blir aldrig på allvar.

De har känt varandra så länge och de stöttar alltid varandra på ett – för mig som ser det – alldeles fantastiskt vis.

Aldrig på dessa år har de släppt varandra i marken, sagt att de inte orkar eller inte vill när det blir kärvt, de finns alltid där för varandra.

Detta gäller inte ”bara” just dessa tre, hela ”extrasyskonskaran” är och gör detsamma för varandra…än idag?!

Något som också roar mig, är hur olika de planerar sitt spel.

Sons armé av gubbar, står på lur, i bakhåll gömda bakom glas och pryttlar.

Extrasons ligger i ett oordnat fylleslag, att han överhuvudtaget får tag i rätt när han behöver den, är en gåta.

Extradotters, står i perfekt formation, öppet och stridslystet…she means buisness.

Vad säger detta om dem?

Son, vill inte gärna att någon ska se vad han planerar att göra, vad han har för ammunition med sig i bagaget…han föredrar att klippa till med något oanat och totalt oväntat.

Extrason, tar det inte på så blodigt allvar…ser någon så gör de…vinner han inte nu, så gör han det när han har ”omgrupperat” och bytt strategi.

Extradotter, kör med öppna visir och skrämselstaktik.”Här kommer jag, och det är inte ett skit du kan göra åt det”.

Mycket riktigt, är det också hon som har vunnit de flesta gångerna…men ibland märker jag en ömsint tendens…en ovilja att krossa de hon tycker om.

Lovvärt när det gäller hennes ”syskon” absolut, kanske inte så taktiskt när det gäller spel…men vad jag verkligen önskar, är att hon inte ska låta det draget hindra henne från att uppnå sina mål i livet.

Vad jag önskar åt min extradotter, är att hon inte ska darra på manchetten, när hon tar sikte på det hon vill åstadkomma!

Detta önskar jag åt mina söner också…alla har de detta ömsinta drag.

Ett fantastiskt drag att ha rent personligt, i relationer av alla slag…men inte så mycket till tillgång att ha i deras arbetsliv.

En skådespelare, en musiker, en blivande datortekniker (på en nivå som jag – arma anka – inte begriper ett ord av) en som just håller på att kämpa sig upp till restaurantchef…

Samtliga yrken, har ingen som helst plats för detta drag..jo, när det ska komponeras och stås på scen, men inte när det gäller att landa jobben…och restaurangbranchen, har heller inte gjort sig känd för att promota ömsinta människor, de förblir servitriser och får ömma fötter istället.

Något säger mig att det är detsamma inom den teknikerbranch som åstundas också.

En annan sak jag önskar, är att de för tillfället närvarande av klanen, ska sluta förpesta mitt kök med en sällsynt illasinnad läsk.

De två inkommande hade snubblat på den i någon affär ”och kunde inte låta bli”.

Burkarna är giftgröna…bara det hade fått mig att backa.

På dem står det – och jag skämtar inte – ”makes you muh”?!

Det var – tydligen – den frasen som gjorde dem så oemotståndliga…

När de öppnade en burk, spred sig den mest äckelartat söta stank som tänkas kan i hela köket…och vidare ut i lägenheten.

Jag lät mig tjatas till att ta en minisipp, den…smakar…generalvidrigt…!

Hur i hela fasen de kan få i sig denna fruktansvärda kemikaliesoppa, övergår min horisont och in på klockarns.

Vad mer…jo, jag har tack vare Halvar blivit med Spotify (jo, jag vet, sent ska syndaren o.s.v.) det är jättekul.

Men, nu är det det här med att dela med sig av sina listor…

Nu vill jag absolut inte vara en snål och ogenerös typ…min tveksamhet ligger på ett annat plan.

Ända sedan salig blandbands tid, har alla mina ”listor” varit mycket personliga.

De har varit för att hjälpa mig att gråta när jag är ledsen, för att förstärka glädje och lyckokänsla, för att hjälpa mig att släppa när jag är arg.

Och framförallt, ofta ofta, har de varit för att ge någon annan, och då är det på jävelskap…för att väcka en reaktion.

Dessa mina listor, har alltid ett syfte.

Följdaktligen, är de en helt osannolik blandning av stilar, språk och olika tidsepoker.

Aldrig någonsin har jag satt ihop en lista ”bara” för att samla favoriter från ett decennie.

Eftersom detta är min vana, tycker jag att musiklistor, säger oerhört mycket om den som har satt ihop den…att de blir djupt personliga.

Så nu är frågan, hur mycket vill jag ”avslöja” om mig själv?

Berätta / dela eller vara en ogenerös typ?

Nu kunde jag iofs hållt min stora näbb och bara lagt ut en lista, utan att komma med långrandiga förklaringar till ”blandningen” härinne…men…det gjorde jag inte.

Ok, ”friskt vågat hälften vunnet”, påstås det ju heta.

Jag lägger ut en – rätt så för mig typisk – ”hjälp att gråta lista”, nu är den inte komplett…det var flera låtar jag såg som självklara, men som inte stod att finna i Spotifys annars så eminenta bibliotek…Sååå skum  (eller snarare vansinnesblandad) är min musiksmak, att inte ens Spotify räcker till.

Är jag riktigt modig, lägger jag ut den hos Halvar också…med eller utan förklaring.

Till sist…här kommer nästa omgång tjat…jag behöver rekommendationer för min bok!

Antalet sidvisningar (som heller inte ”räcker”) och röster har en gapande avgrund mellan sig.

Här är den (numera fungerande) direktlänken och snälla, kom ihåg att ni måste både registrera er (det är helt kostnadsfritt) och rekommendera tre böcker, annars räknas inte er röst.

http://www.kapitel1.se/nina-ekman/sluta-existera–borja-leva-

Read Full Post »

För första gången.

Hänger jag mig åt flagrant fusk på denna min blogg.

Ja, jag vet att det är oerhört illa och totalt oetiskt att göra så här.

Men, trots att jag (fortfarande) har stort motstånd mot att läsa vad jag själv skrivit, insåg jag att det blev på tok för tvära kast (t.o.m. för mig…och jag är ändå rätt så van vid mig, vid det här laget, jag har ju s.a.s. levt med mig ett tag nu…) i mitt förra inlägg.

Alltså begår jag nu det absolut mest oförlåtliga bloggbrottet.

Jag delar upp inlägget och har den stora fräckheten att försöka pracka det på er såsom varande helt nytt och färskt.

I övrigt, har jag varit mer eller mindre totalt nyhetslös hela dagen, på grund av kommenteranden, långdragna telefonsamtal och så vidare…så nu känner jag att jag måste ge mig ut på andra ställen och få ett hum om vad som kan tänkas pågå.

Sedan är jag väldigt glad över Joshs nyhet om att en skådespelarelev vill använda hans Frank & Jessie för ett projekt.

(Nu hoppas jag ju bara – för Drottningens  och mina örons skull- att det är en skolföreställning det handlar om, så att hon får se den…och inte ett elevprojekt där inga utomstående göre sig besvär.)

Och så har jag, via Nimas blogg, äntligen fått reda på vad jag är…jag är en Satellitmänniska,  jag!

Det är en sådan lättnad att äntligen veta!

😀

För övrigt snöar det igen?!

När ska den där våren ta och släpa sig hit ordentligt, tro?

Nu så…här kommer fusket…

Portkodsdomedagen närmar sig med stormsteg…imorgon är den här.

Nåväl, över till något helt annat (än mina brister i klokskap) vi blir f.r.o.m. fredag förmiddag utsatta för inte en men två nya portkoder  (inte ”1 för in och 1 för ut som än av mina snälla vänner på fb undrade när jag ylade högt…hmpf) utan 1 för grinden och 1 för portuppgången.

Nu förstår jag – mer än väl – tankegången bakom bytet, det är för att åtminstone försöka minimera springet av ”obehöriga” i trappen.

Något jag iofs är tacksam för, efter att ha tillbringat helgen i intensiv huvudvärk p.g.a. den brinnande kartongen som så vackert lyste upp våra trista liv.

(Se ”Förbannade Davis Cup” inlägget)

(Jag hoppas såå på att någongång få träffa initiativtagaren, för att få tacka honom personligen för upplevelsen.Eller ska det kanske betraktas som ”en installation” )

Men, vad våra trevliga fastighetssötare fullständigt har försummat att ta med i beräkningen, är mitt totalt värdelösa sifferminne!

Jag må vara en djup djup brunn av ”onödigt vetande” men när det gäller siffror?

Nada…bubkes…noll…zilch…dick shit!

Förr kunde jag, efter träget tränande, nöta in alla de närmastes nummer, den ”funktionen” har mobilerna och ”renoveringen” av de fasta telefonerna nu fullständigt lagt i graven.

(De avskyvärda minnesfientliga tingestarna!)

Faktum är att om någon av mina lurar (Gud – vilken Gud som helst – förbjude) fick fötter, skulle jag vara totalt till råttorna.

I synnerhet som jag tycks ha försummat att uppdatera min slitna gamla ”manuella” telefonbok…de senaste  fem åren.

Att jag  – till nöds – lyckats inte bara lära mig utan dessutom komma ihåg min kortkod samt mobilkod, betraktar jag som ren tur och något att vara ytterligt tacksam för.

Att jag kan den portkod som nu flyr, är för att vi har haft den sedan, give or take, de Puniska Krigens tid, och siffrorna är s.a.s. innötta i fingrarnas sifferminne…som inte har ett skvatt med mitt minne att göra!

Och nu, två nya koder…två!

Förutom att jag f.r.o.m. nu kommer att hänga portnyckeln antingen i ett senilsnöre alternativt sådana klämmor som man sätter fast småbarns vantar med (beroende på hur gammal respektive ung jag känner mig) ser jag minst ett annat mindre roligt scenario framför mig.

Min umgängeskrets är inte mycket bättre på nuffror än vad jag är…

Jag kommer antingen att bli ensammare än en trappistnunna, för att mina vänner helt enkelt ger upp sina försök att tränga sig in genom båda portarna…

Eller så kommer följande scen att upprepas…och upprepas…

*Telefonen ringer*

”Jag står utanför grinden, jag kommer inte in, hur var nu den nya koden”?

”xxxx”

”Vad sade du?”

”x…x…x…x”

”Ok”

*Telefonen ringer igen*

Alltså, nu står jag vid din port och koden funkar ju för fan inte?!”

”Det är xxxx till den dörren”

”VA?! (Med synnerligen klentroget tonfall)

”Jo *med en djup suck * jag sade att det är xxxx till den porten”

”Du skämtar?!…Hur sade du nu att den var”

”x…x…Vänta…jag kommer ner och öppnar för dig istället” (I resignerad ton, luren läggs på.)

Och lilla Nina får bra mycket mer motion än hon tänkt sig…förutom att det finns gränser för vad även mina toleranta grannar kan svälja av ”originell hemmaklädsel”,  när man möter dem i trappan.

Så ser alltså framtiden här i huset ut…Ekman får allt vackert börja tänka på vilka paltor hon drar på sig även på hemmaplan, allt för att vare sig ge folk hjärtinfarkt eller skrämma hästar i sken.

(Fast, det trägna motionerandet i trapporna, borde väl fungera som infarktförebyggande?Hurraaaa, mina ”hemmaskynken” får leva!)

Slutligen.Jag ser att många har varit inne och tittat på min bok, det tackar jag för!

Men samtidigt önskar jag att det hade varit lika många rekommendationer som ”tittar”…då hade jag legat betydligt bättre till!

Kom bara ihåg, ni som vill rekommendera mig för ett kontrakt, att ni måste rekommendera 3 böcker, annars räknas inte er röst.

Länken är fortfarande :

http://www.kapitel1.se/nina-ekman/sluta-existera–borja-leva-

och ni hittar den dessutom som ”skamlöst röstfiskeri” i min blogroll.

Read Full Post »

Hå hå, ja ja

Har gått med i ytterliggare en FBgrupp, ”Lys påven i bann” och  – tydligen – blivit utnämnd till ”onyanserad katolicismhatare” av en person som jag har diskuterat med på Joshs blogg.

http://scriptorium.se/josh/2009/03/08/fanatism-borjar-med-fan/#comments

Funderar lite på om jag ska gå tillbaka in och ”bemöta” men känner att både lusten och orken tryter, trots att Josh är (snäll nog) att uppmuntra fortsatt diskuterande.

Det känns ganska så tröstlöst att försöka påpeka hur Vatikanens ställningstagande gentemot aborter och preventivmedel, påverkar troende katoliker (av alla samhällsklasser) i deras verkliga liv, bara för att få höra att det ska ses som ett sammanhängande moralsystem” och att katoliker bör  ”köpa hela kitet”.

(För annars råkar de illa ut t.e.x. genom att bli hivsmittade för att de har sex utanför äktenskapet)

Att många av dem som lever enligt ”hela kitet” sitter med barnaskaror som de inte har råd att hålla med vare sig mat, tak över huvudet eller minsta av allt, utbildning…är uppenbarligen oviktigt.

Att många äkta pars sexliv tillslut är i det närmaste obefintligt för att de helt enkelt inte har råd med fler barn, är lika oviktigt.

Eftersom en ”teori och religiös föreställning  går före människan”.

Nu tycker ju jag – personligen – att teorier och föreställningar som går före människan, vare sig de är baserade på religion eller ej, är totalt förkastliga..

(Dessutom är det ju en ohygglig mängd människor – i detta fallet -som får sin mänsklighet överskuggade av teorin.)

Detta gör mig – tydligen- till en människa som ”öser ur sig onyanserat hat gentemot katoliscismen”.

Nu var inte just den kommentaren skriven till mitt namn, men jag förmodar att det var mig den var riktad mot.

Jag vill absolut inte bli en av dem som sitter och snyftar på egen blogg, när jag  har fått mothugg på en annans, men jag har ett ”etiskt” problem här.

Hur många och långa inlägg kan man – egentligen – översjöa en annan människas blogg  med?

I synnerhet när blogginnehavaren själv inte är aktiv i just den tråden.

Var går gränsen mellan diskussion och spam?

Trots”tillstånd” till fortsatt diskussion – för just detta tillfället – är detta något som bekymrar mig.

Jag har en benägenhet att låta mig ”dras med” och har gjort så vid ett flertal tilfällen, hos Josh, hos Nima och inte minst under debaclet med människan som hotade med att ”outa” Isabella Lund.

Så, var går då gränsen mellan ”spamma” och ”livlig diskussion”?

Vore jag en klok(are) människa, skulle jag naturligtvis hålla mina låånga inlägg till min egen blogg…men det är pinsamt  uppenbart att jag inte har uppnått sådana höjder av klokhet…och frågan är om jag någonsin lyckas göra det.

😀

Read Full Post »

Mailprotestera till Katolska Kyrkan i Sverige.

Efter Helena Darcys smaklösa uttalanden i Metro.

http://www.metro.se/2009/03/09/10080/att-ta-nagons-liv-innebar-uteslutning/

Tycker jag att mailprotestera är det minsta vi kan göra.

Genom Katolska Kyrkans ställningstagande, får vi  – med plågsam tydlighet – återigen klart för oss att endast ofödda liv är ”oskyldiga” och därmed värda att räddas.

Att en nioåring inte är oskyldig och inte behöver vare sig värnas om, eller räddas.

För enligt Katolska Kyrkan är en nioåringar tydligen fullt kapabla att överleva såväl graviditet som födsel av tvillingar?!

Nu skulle jag hemskt gärna vilja att ni tar er en titt på närmsta nioåring…även om barnets (i detta fallet) fortplantningsorgan tydligen är fullt utvecklade och hon därmed – fysiskt sett – ska betraktas som pubertal…har resten av hennes fysik garanterat inte hängt med.

Hur i hela fridens namn skulle hon kunna överleva en graviditet, dessutom tvillinggraviditet, som ökar riskerna t.o.m. för fullvuxna kvinnor?!

Av någon anledning, fanns det inte ens antydan om Sobrinhos bottenlöst vidriga jämförelse av aborter och Förintelsen med i artikeln.

Om det beror på journalistens ovilja att fråga eller ”bara” ett förbiseende, lär man ju få fortsätta undra över.

Som sagt, maila gärna Katolska Kyrkan här

info@katolskakyrkan.se

Det är hög tid att de tar och tittar över de  ”påbud” de kommer med!

Read Full Post »