Det är ganska så turbulent här just nu och jag är väldigt trött.
Alltså kommer jag inte att vara vare sig här eller hos er andra så kontinenturligt de närmaste dagarna utan vara mer sparodiskt förekommande…
(Båda förvrängningarna kommer från en av min mors bekanta…och har, sedan länge, blivit en del av familjespråket…jag har alltså inte blivit galen…eller rättare sagt, galnare.)
Eftersom det är som det är, lägger jag nu som tidigare lovat, ut lite till av boken jag tävlar med.
”Sluta existera, börja leva”.
Denna gången handlar det om hur vardagen kan se ut i en healers hem…
Varsågoda.
19. OM AUBERGINER
Här kommer ett nytt avsnitt i följetången om häxors ondskefulla inverkan på maskiner,eller(vilket känns mer motiverat just nu) maskiners ondskefulla inverkan på denna häxa…
Jag skulle (sent) igårkväll ”sveda” auberginer i ugnen för att göra en röra jag lärt mig tycka om i Rumänien.Först förlöpte allt normalt och jag såg framemot en lugn kväll,jag hade fel!
När jag skulle ta ut auberginerna från ugnen,hade den kommit på andra tankar, förmodligen smygläste den när jag skrev om den och tog antingen det skrivna som inspiration att utöka aktiviteterna,eller så blev den sur för att jag inte skrev tillräckligt om den,därom få de lärde tvista (helst till ”rock around the clock”).
Hursomhelst,den i mitt hem boende uselhet som har fräckheten att kalla sig ugn,hade bakom ryggen på mig fattat beslutet att neka mig tillträde,den var inte ett dugg intresserad av att låta mig öppna luckan ALLS…
Jag å min sida uttyckte en stark önskan att få ta ut vad jag satt in,den var lika omedgörlig som en bank under depressionen i USA.
Jag inlade mitt bestämda veto mot sådana kriminella fasoner och antydde att en ANSTÄNDIG ugn inte bar sig åt på detta knölaktiga vis,den svarade med att ta sönder spärren och placerade (med ett illvilligt leende) en bit av den under min fot så att jag hade goda möjligheter att bränna mig.
Efter avslutad krigsdans med tillhörande omdömen om denna totalt ansvarslösa ugn…..var det dags att ta i med hårdhanskarna,nu hade det gått prestige i det hela,jag skulle till varje pris rädda mina stackars auberginer innan de blev aska,om jag så skulle slänga ut ugnen genom fönstret!
Då fick jag halva luckan(den yttre delen )i handen,till all lycka hade jag en rejäl grytlapp,men trodde trots detta inte mina ögon.
Jag macklade undan min halva ugnslucka och satte mig på golvet i djup begrundan,för detta var min beredskap icke god…
Ugnen stod där,tillsluten med en triumferande uppsyn.
Vad göra i detta läge,gå lös på den med en hammare?Hoppa jämfota på den,det hade den i och för sig aldrig överlevt,men då hade jag ju samtidigt tagit kol på auberginerna,vad annars?
Ge upp och gå ifrån köket intalande mig själv att det var lika bra att låta ugnen själv bestämma?
Aldrig!
Då hade jag förmodligen lämnat både hemmet och landet för att muttrande inrätta min tillvaro bakom bergets djupaste rötter i övre Tibet.
Jag såg framför mig hur jag slutligen skulle påträffas sittande i en grotta med långt tovigt hår.
Och under ihärdiga morranden över det destruktiva i utvecklingen som gjort oss till slavar under apparater och om elaka kraftfält,skulle jag ledas bort till närmsta sinnes-sjukhus eftersom jag uppenbarligen var ett hopplöst fall.
Alltså ingen bra idé,hm,tänk igen…
Sonen, som vet när det är läge att hålla sig hemifrån, var givetvis inte på plats jag satt kvar och begrundade lite till,sedan for jag upp,mitt beslut var fattat!
Med en kniv gav jag mig på den inre spärren och lyckades öppna luckhelv….. en liten bit.
Den slog omedelbart igen sig med ett segervisst ”TJONG”,utan den yttre luckan hade den inget som helst skäl i världen att hålla sig öppen…
Jag sjöng en ny lovsång till dess ära och tog nya tag,med hjälp av kniv och TVÅ rejäla grytlappar lyckades jag först få upp luckan,tvinga ner den och få ut plåten!
Var jag hade kniven medan jag fick tvinga luckan att hålla sig öppen och samtidigt få ut auberginerna, vet jag
inte,förmodligen mellan tänderna som en övervintrande pirat?!
Till pjäsen hör att man ”sveder” auberginerna på absolut högsta värme och även om jag omedelbart stängt av ugnen när vi inledde vår batalj, tar det ju ett bra tag innan den svalnar…
Efter att jag besegrat ugnen och räddat situationen,kom sonen hem,han kikade in i köket som nu såg ut som ett smärre slagfält,begrundade ugnens nya utseende och sin dyra moders ansiktsuttryck,höjde ett ögonbryn, suckade,gick in till sig ,stängde dörren och var totalt oanträffbar.
Vad som än hade passerat på slagfältet ville han INTE bli delaktig i det…
Kvar satt jag,äckligt triumferande över min totala seger över den ondsinte,ända tills jag kom på att jag dels hade kött i marinad som SKULLE ha grillats dels att jag hade tänkt mig att baka i helgen…
För detta utspelade sig naturligtvis en fredagkväll,ALLA apparater med självaktning vet att det är vid helger och helst storhelger de ska inleda sina prestigekampanjer om vem det egentligen är som har makten i hemmet!
Min triumf fick ett brådstörtat slut,jag släpade mig ut ur köket,hopsjunken,kvar stod en otillständigt upprymd ugn som
visserligen hade förlorat slaget men i gengäld vunnit kriget…JAG FÅR ALDRIG VARA SKADEGLAD,inte ens över min ugn!
Tävlingen pågår till den sista Mars och direktlänken till min bok är :
http://www.kapitel1.se/nina-ekman/sluta-existera–borja-leva-
Den står även i blogrollen som ”Skamlöst Röstfiskeri”.
Var snälla och kom ihåg att ni både måste registrera er och rösta på tre böcker, annars räknas inte er röst.
Det räcker alltså inte med att gå in på sidan, ge hjärtan eller kommentera!
Jag återkommer så snart jag kan.
Jag skall försöka rösta… men tänker i alla fall ge ett litet hjärta ❤ liggande… jag kan inget annat och en glad min… :-p 🙂 Kram!
Skatan.
Tack!
Jag kom in så sent i tävlingen och har så få dagar på mig, att jag behöver alla röster och all spridning av länken jag kan få!
😀
Kram.
🙂