Inte av kontaktsökande andar utan vare sig sinne eller respekt för andras ägodelar denna gången.
Utan av, tro´t eller ej, något_betydligt_värre!
Jag visste, jag bara visste, att jag aldrig skulle ha tillåtit mig att ha så oheligt roligt åt Joshens Dansbandsinlägg, i synnerhet åt kommentarerna från alla som inte fattade att det var en parodi.
För det är så, mina damer och herrar, att dansbandsfolkets hämnd är brutal, grym och obönhörlig.
( Titta bara på vad som hände med Joshs webhotell?!)
Och nu hann ödet och hämnden ikapp mig, arma stackare…det dolde sig, illistigt, under den oskyldiga (nåja…hrm.. allt är relativt) fasaden av min extradotter, som utlovat sin dyra extramoder ”en massa lpskivor”, räddade från sopcontainerns bittra öde av henne, då hon hjälpte en äldre släkting att flyttstäda.
Givetvis gladde jag mig ofantligt, det borde jag lika givet inte ha gjort…alls.
In i mitt kök, släpades en stor svart sopsäck, mer än till hälften fylld av skivor, med ett glädjeskri, kastade jag mig (i sällskap av son) över den.
Sekunden efter, ekade ett skri av helt annat slag genom environgerna.
Fylld av vanmakt och misstro, skådade jag klentroget Kikki Danielssons ”Rock and yodel” i vitögat.
Darrande gick jag vidare till nästa album i högen…”Cool Candys”, jag rös intensivt och bläddrade vidare, fler ”Cool Candys”, blandat med ”Dannys”och ett par ”Mia någonting” .
(På en av dem var en bild som var en alldeles utmärkt illustration av en gnom?!)
På gränsen till sammanbrott dök jag djupare in i högen, vi hittade flera roliga album med femtio och sextiotalsrock, livet började lite försiktigt le igen.
Det skulle det inte ha gjort, för nu slog hämnden till med full kraft, efter att lömskt ha invaggat mig i falsk säkerhet.
I rask följd drabbades jag av ett flertal ”Sten och Stanleys”, ”Vikingarnas kramgoda snöbollar från helvetet, försedda med diverse nummer”, ”Schytts”, ”James fuckin Last”, Yngve Stoor´s Hawaiiterror och så kom då det absoluta dråpslaget : två, säger t v å album med Lasse Lönndahl?!
Vid det laget, satt jag skakande under köksbordet, en spillra av mitt forna jag.
Med mina sista krafter (och röstresurser) bönföll jag son om att avlägsna kryptoniten ifråga och hotade med att inte komma fram under bordet förrän det var gjort.
Den elaka ungen gapskrattade (trots att han själv tycker lika mycket om genren som jag gör) och tyckte att det var ett onödigt jobb att flytta på skräpet.
Raskt insåg jag det lönlösa i att vädja till hans (obefintliga) barmhärtighet och inte förrän jag hade påtalat att han skulle bli tvungen att själv laga middag, samt förse mig med måltidsbricka, släpade han undan dem…en bit…
Bruten hasade jag mig in i mitt sovrum, dystert kontemplerande över hur vissas hämnd alltid når en, oavsett vilka försiktighetsåtgärder man har vidtagit.
Nu ligger det alltså en hel hög med illvilligt inställda lpskivor i mitt vardagsrum, hotfullt bidar de sin tid.
Vad tusan ska jag göra?
Hur ska jag befria mitt hem från denna förorening?
Är det någon som vill ha lite lpskivor?
Vissa av dem är till och med försedda med autograf, ifall det nu sockrar på ”erbjudandet”?!
Lite hjälp, någon?
😀 Fy fasen vad grymt! Brutalt! Terror på kalla-kriget-nivå! Men kul…
Lilla Blå.Alltid lika trevligt när man kan glädja sin omvärld…mutter…morr…
😉
Ska jag ta detta som att du inte vill ta del av (det kalla) krigstillståndet genom att befria mitt stackars miljöskadade hem?!
😀
Va? Menar du avlasta dig från hemskheterna? Aldrig i livet! Sådant där kommer inte över min tröskel. No way! 🙂
Lilla Blå.Ante mig, vad ogin (och ohjälpsam) du är!
Det ska tusan knata runt och lyssna vid bagageluckor nästa gång du är försvunnen!
😀
Vet du, det där exakt på pricken, vad jag har sagt i alla år, ”sådant där kommer inte över min tröskel” och_titta_vad_som_hände!
Rugg!
Det finns en långtidsförvaring som tar hand om sånt där avfall. Skicka dem till Herr Dryck! http://katastrofalaomslag.blogspot.com/
Anino.Det är faktiskt en strålande idé…i synnerhet ”rock´n yodel” och gnomen, skulle göra sig där.
1) Lillsyster-Nisan är fan inte oskyldig någonstans. Speciellt inte efter det här. Fast det påpekade du ju själv. 😛
2)
…
HAHAHAHAHAHAHAHAAAA!!
*harkel*
Okay. Men du, det var jäääääkligt kul det där. Jag skrattade så jag skrek. Äntligen kom hämnden efter den där förbannade David Hasselhofftvålen. *ooonda tandborsten* >=) Oki, det är sent och jag borde inse att jag inte får fler besökare på sajten genom att hålla mig vaken. Ajöss.
*småskrattar*
Phoenix.Hon är inte det, nej…och min hämnd kommer att bli gruvlig.
Tack så h e m s k t mycket för ditt djupa deltagande över att mitt hem är förpestat!
Det är dansbandsfolkets hämnd, skrev jag ju, Hasselhofftvålen, är fruktansvärd, men trots allt inte värd en sådan overkill hämndmässigt!
Fick en ny idé…jag kan ju alltid behålla gräsligheterna för att ge bort i födelsedagspresent…hur många dagar är det nu till du fyller år, kära du…jag vill ju inte ha dem här en sekund längre än nödvändigt…
*Gapskrattar*
Herregud,jag har skrattat tills jag skrek!:D
Kanske ska du tapetserera en vägg i hallen med LP-omslagen,och ha som en slags test för att se vilka som får komma längre in i din lägenhet…;)
Kulturbruden.Det var ju väldigt rent, vad jag lyser upp folks liv dessa dagar!
Det måste bero på min ohyggligt generösa karaktär…eller…hrm.
😉
(Kul att du tyckte det var roligt)
Det där vore ju en alldeles lysande idé, om det inte vore för två småbagateller.
1.Jag vill själv kunna passera genom hallen utan att kasta upp alternativt drabbas av ögonblicklig migrän.
(Bara den jäkla gnomen hade kunnat se till att båda sakerna skedde, samtidigt!)
2.Alla (hittills) befintliga vänner, skulle enhälligt komma fram till att jag har blivit heltokig och så har vi då scenariot med en lägenhet fattigare och an madrasserad cell rikare, igen.
Sälj dem på en loppmarknad. Det finns säkert folk som vill ha danbandsvinyl 🙂
Ulf.Du menar : hyra plats/bord, släpa dit skiveländena, sedan i ett antal timmar antingen frysa häcken av mig alternativt hålla på att få värmeslag, i förhoppningen att få dem sålda?
För det är-tydligen-så det går till, om jag har förstått en ”loppmarknande” (tjusigt ordskaperi, eller hur?) kompis rätt.
Tack, men nej tack.
Är fortfarande inne på att ge dem till elaka asgarvande extrasonen (se ovan) i födelsedagspresent…
Nackdelen med min eminenta plan, är att han mycket väl kan kopiera min fina idé, sitta på albumen för att returnera dem på m i n födelsedag!
Ett mindre sunt kretslopp.
Jag säljer aldrig mina vinyler. Jag köper nya 🙂
Dock ej svensk dansbandsmusik 🙂
Har förstått att på rätt ställe (skivloppis) så ”sliter” folk skivorna ur händerna på säljaren.
Tänk att det finns individer som säger sig ”aldrig lyssna” på sina ”gamla” LP-skivor utan har ”ställt dem på vinden”! Själv måste jag ju som civilingenjör följa med den tekniska utveckingen, så jag skaffade mig en sån där CD-spelare och sedan tillbringade jag resten av 1980-talet med att vänta på att min favoritmusik skulle utkomma på kompaktskiva, vilket inte hände, eftersom folk tyckte att det där med digitalmusik var ”onödigt”, ”dyrt” och ”krångligt”. Framåt 1990 var min LP-samling så komplett att jag i stort sett slutade köpa skivor, och där står man nu med den bästa musiken på LP till dödagar.
Ulf.Jag skulle heller aldrig få för mig att sälja-mina egna-vinyler och skälet till att min extradotter tänkte på mig när det skulle flyttröjas, är just att hon vet att jag är ute efter vinyl för att ersätta de som antingen tidens tand tagit (läs : min dyra moder förstört) eller som fått fötter på något sätt.
Hm, tror inte att det finns något loppis här omkring, som har någon specifik inriktning.
Civing.Ja, jag vet, barbariska människor?!
Aldrig att jag har skuffat undan mina lpskivor på det viset.
Vi har i stort sett samma erfarenheter och det är ohyggligt mycket av mina favoriter som fortfarande inte finns på cd.
Till exempel den fantastiska ”The story of how we become to be” (fruktansvärt rolig!) som en äldre släkting till mig har korpat och envist vägrar återlämna, icke att den kommer i det nya formatet.
Snuft!
Men…eftersom jag inte är fullt lika stofilt lagd som den värderade hr.Civing, är väl båda mina samlingar nu i stort sett lika stora.
“Rock and yodel”
Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha!
Juggen.Trevligt att se att du är lika medkännande som min extrason…först hotar du med ondsinta sadlar och nu detta?!
Ska jag, om nu Nima vill ha samlingen så att han kan bli överlycklig av…eh…lycka, be honom sprida lite av lyckan till dig…kanske?
Vad sägs om lite Stoor´sk Hawaiiterror eller LappLisa?
😀
Åååhhh, SHIRLEY!!!
Här har jag varit ute i sjön & missat det bästa…DANSbandsmusik!
Svensk dansbandsmusik, oersättlig, enastående, oefterhärmlig.
ÄKTA svensk KULtur (sjåpa er inte nu, erkänn fakta) har äntligen kommit in i din sandiga (se: http://livejournal.com/15968.html
”Gender, Mr. Garvin & The Chequered Shirt Confederation of Dunces”) kulturöken till hem.
Säkerligen är detta överfyllt med diverse onödigt bjäfs (liksom mitt, dessvärre; dock allt extra-terrestrialt från längre sjöresor, inte mitt utan sjörövat) som dammig (=klassisk) musik eller rentav vågade saker som den där nya, svängiga ”Jazzen”, du vet, dom spelar den på Nalen (ssshhh!!!) numera, ska vi smyga dit när det e murkt, va? Bruden??
Vad gäller så kallad ironi, har jag icke blott här i denna sfär utan även på LiveJournal där jag mest fikar, numera, övervägt att alltid först be folk kryssa för följande:
1. Kan handskas med Ironi!
2. Kan inte handskas med ironi.
3. Vad är ironi?
Men, som vanligt seglar jag bara på, och ibland går man helt sonika på grund, trots de ”sonder” somliga medför på färden. PYTT!
För en realt existerande illsutration av det enkla fakta att gnomer, liksom socialism och lyckad kommunism (som i Kina) faktiskt FINNS (om någon, så väl du, ShirleyBlue border VETA detta) se: http://lord-whimsy.livejournal.com/306088.html
Sorry,
första länken skulle vara som följer:
http://karinmollberg.livejournal.com/15968.html och SAND följer en (hehe, hrm) liten bit längre ner i texten, liksom, va.
Jenny!
Må vara att mitt hem, hittills varit sandat med dammigt klassiskt samt den sedefördärvande jazzen…MEN…jag har aldrig klagat på ökentillståndet!
Denna usla samling, är icke att betrakta som ett tillskott, snarare ett kanonskott (under vattenlinjen) i syfte att få hela hemmet att gå till botten.
Men, jag delar som sagt med glädje med mig, är det till att önska sig ett mindre knastertorrt hem?
En ”ironiruta”, är nog en god idé, ja…förutom att de som sakna sinne för ironi, inte lär begripa sig på rutan heller.
Tackar för länkarna, den första, har jag läst både på skutan och på LJ i övrigt vill jag gärna låta hälsa till Lord Whimsy att även jag går så inte efter uppfriskande ”ten miles” i ett kärr, utan efter påskshoppingen…
Må Makten städse (ej att hänföra till husarbete!) vara med Dig:
http://www.catsthatlooklikehitler.com/cgi-bin/seigbest.pl
För sjung hejhå å en flarra ROM!
[…] de som känner mig och de som läst det här inlägget kan förstå vilken dödlig förolämpning det där […]