Jag trodde att det absoluta bottennappet var detta där vi var många som inte trodde våra ögon…att jämställa unga (piratpartistiska) män med våldtäktsmän, var ju så horribelt att man nästan önskade att det hade varit värmebölja då också, så hade Qarlsson åtminstone kunnat skylla på solsting.

Nu har även Johan Westerholm(S) hoppat ner i samma smörja till lågvattensdemagogi i sitt inlägg \”ett nej är ett nej\” där han beskriver hur en väns våldtäkt fått honom att vända sig emot PP med motivationen att PP förespråkar att ”allt ska vara fritt”, vilket Westerholm i förlängningen jämställer med att det är fritt fram för våldtäkt och spridning av nakenfoto på nätet, mot den avfotograferades vilja?!

Trots min totala avsmak för hans inlägg, vill jag ändå göra ett försök att vara rättvis, det absolut troligaste är att Westerholm har skrivet inlägget i affekt över vad hans väninna har råkat ut för, det är en reaktion som kan hända vem som helst av oss, i stunder av chock och djup upprördhet är det alltför lätt att yttra sig oöverlagt.

Men att gå därifrån till att som redaktionen gjort i sina kommentarsvar till påståendet att Westerholm ”problematiserar integritetsfrågan” och ”breddar diskussionen”, är så fruktansvärt lågt och vidrigt att jag inte finner ord för det!

Nu är jag inte så förjust i Scabor Nestors inlägg heller, jag tycker att det håller rätt så låg nivå det också, kanske även han skrev i affekt?

Kopplingen mellan ”ett fritt internet” och ”fritt fram för våldäkt”, är genomvidrig i sitt försök att smutskasta piratpartister och PP och är dessutom oerhört arrogant och nedvärderande mot våldtäktsoffer.

Det är att förminska och bagatellisera deras trauman genom att jämställa det våld och den kränkning de har utsatts för med fildelning.

Att blanda ihop diskussionen om ett fritt internet och rätten att slippa få sin integritet kränkt av stat och diverse företag  med brott som våldtäkt, är så uppåt väggarna galet att jag nu citerar Deeped för hans exempel är så mycket tydligare än något jag kan komma på ”det är inte ens att   jämföra äpplen med päron, det är att jämföra äpplen med bildäck”.

Våldtäkt är ett vidrigt brott, det är en fruktansvärd sak att bli utsatt för…oavsett omständigheterna, det är ”bara” gradskillnader i våld och kränkning, som skiljer den ena våldtäkten från den andra.

Våldtäkter har förekommit så långt bakåt människan kan minnas (och har dokumenterat) de förekommer fortfarande, överallt på hela detta klot.

De försigkom långt innan internet var ens en idé, innan integritetsfrågan överhuvudtaget var påtänkt, låångt innan någon som helst piratpartist var född.

Att blanda ihop integritetsfrågan och PP med våldtäkt, är inte bara att smutskasta piratpartister utan dessutom oerhört ointelligent och historielöst!

Nu ska jag komma med en rejäl nyhet, ett riktigt scoop  lika stort som att våldtäkter faktiskt förekommit långt innan integritetsfrågan var väckt, så håll i er nu : nakenfotografier som publicerades mot den avfotograferades vilja har spritts i flera decennier innan internet fanns!

Det ni…överlevde ni chocken?

De spreds i diverse tidningar, almanackor och ”samlingar” och var länge ett bekymmer för  myndigheter och nu kommer här ett scoop till : det finns redan lagar mot både mot detta och mot våldtäkt, de har också funnits långt innan internet fanns!

Kan man tänka sig…de kanske inte är så väldigt välfungerande, att fildelning t.e.x. bedöms strängare än våldtäkt, är ju både pinsamt och skandalöst…men finns gör de.

Nu tänker jag – återigen – komma med ett revolutionerande förslag…hur skulle det vara om man tog itu med våldäktsmän och spridare av olagligt tagna foton med hjälp av de lagar som redan finns och har funnits i en herrans massa år?!

Istället för att ropa på kränkning av samtliga internetanvändares integritet?!

Fila gärna på de lagar som finns, för att effektivisera dem…men sluta upp med dessa ”särlagar” (ipred, fra…äsch, ni kan listan vid det här laget) för internet.

Att instifta integritetskränkande lagar dom drabbar många för att få tag i ett fåtal kriminella, när lagrum för dessa redan finns, är en overkill av rang.

Detta med fotografierna är som sagt ett gammalt problem, den enda skillnaden mellan pre och post internet, är att det idag har kommit upp till ytan och blivit synligt på ett annat sätt, snabbare och i större omfattning ja, men det är också den enda skillnaden…de som har intresse för foton av det slaget, letar nu upp dem på nätet, istället för att gå iväg och handla i sin lokala porrbutik.

Mitt andra förslag är att diverse politiker slutar upp med att finna nya lågvattensmärken i sina försök att smutskasta PP´s integritetspolitik.

Och istället för att sitta och gräma sig över att PP kom in i ep, faktiskt börjar använda vad sunt förnuft och omdöme de nu än besitter, motar undan sin motvilja mot internet och faktiskt se inkonsekvensen i dessa särskilda lagstiftningar och det budskap de ger sina väljare genom att försvara dessa lagar.

Politikerbloggens utfall mot Hax är ett mycket bra exempel…Hax ska dömas för tidigare handlingar punkt och slut, inga förmildrande omständigheter, som att han valde att avslöja Serrung har någon som helst betydelse.

Det är märkligt att de vapen mot PP´s representanter som föredras från traditionella politikers och traditionell medias håll, är just sex…

Detta år 2009, används alltså främst porr och sex i försöken att smutskasta PP så mycket som möjligt, det är så att man undrar om Queen Victoria ändå inte lever och har hälsan?

Så, då är väl ett av hennes citat på sin plats som avrundning och hälsning till såväl traditionella politiker som traditionell media : ”we are not amused”, skärp er!

Ps. Jag tror att jag tar tillbaka det där med skrivet i affekt ” integritetsdebatten är skadligt grabbig ” det är lite väl lik argumentering det där…

Och Mona Sahlins ogenomtänkta uttalalanden är ett annat ”bra” exempel…när hon nu har så bra ögon, borde hon använda dem till att läsa på och ta reda på fakta innan hon uttalar sig.

We are still not amused.

Kan meddela att jag trots stendöda mobiler och ett lika dött s.k. ”mobilt bredband” (om man håller sig inom stan, ja…) lyckades behärska mig från diverse våldshandlingar (det var för varmt och jag get inte) och höll mig till mindre artiga telefonsamtal med den operatör som påstår sig tillhandahålla täckning och nät.

Väl tillbaka till stadens hank och stör, bestämde sig min externa hårddisk för att begå seppuku…uppenbarligen av det enda skälet att den kunde…därav fortsatt frånvaro härinne, det är ett sabla meck att leta reda på/återskapa det som låg på den.

Jag är fortfarande inte klar, men börjar så smått se slutet.

För övrigt är det en hel del på ingång, man får väl se när och om det kommer på plats

Men det är underbart väder och man blir glad bara genom att titta ut på himlen, solen och grönskan!

Mycket riktigt, när jag väl var framme, kunde jag till min stora glädje konstatera att varken mobiler eller det mobila bredbandet fungerade – nu heller – …

Perfekt om man vill känna sig som på en öde ö.

Eftersom det beryder en återgång till hundslagsmålet  mellan mig och ägaren till den lånade lina jag nu brukar (ingen router här )   så lär min närvaro vara ytterst begränsad.

Har talat (läs : ”bråkat med”) 3 igen, denna gång lyckades jag – faktiskt- få kontakt med ”radioplanerarna”  som nu sade sig ha rätt koordinater för att lokalisera exakt vilken mastjävel det är som sviker mig så…däremot inte ett knyst om vare sig om eller isåfall när, problemet är löst.

Den nättid jag lyckas sno åt mig, kommer företrädelsevis att läggas på Twitter.

Åker tillbaka till kära udden om typ 1 timme, alltså packar jag med ena handen och skriver detta med den andra, tur att man har simultankapacitet, när man nu inte har vett att vare sig packa eller skriva i god tid!

Förutsättningarna för närvaro här eller nåbarahet via lurarna, ligger om inte i gudarnas knä så i 3´s, på förfrågningar om huruvida ”problemet” är löst eller ej, har jag fått ett till intet förpliktigande mummel till svar.

Alltså, har jag inte den blekaste förrän jag är på plats.

Suck.

Skulle kuriösa löpsedlar av arten ”galen kärring attackerar mobiloperatörs huvudkontor” eller ”mobiloperatör bombhotad av missnöjd kund”, ska ni inte alls tänka på mig…ånä…inte jag inte!

Så för säkerhets skull, önskar jag er allihop en mycket trevlig midsommar, med allt ni önskar att den ska innehålla!

Måste ju säga att jag inte trodde mina ögon.

Jag har – kan jag ärligen erkänna – aldrig följt Alex Schulmans skriverier, inte ens när vågorna gått som högst…men en del har jag ju snappat upp på vägen, tillräckligt för att inse att det inte var ”my cup of tea”.

Undantaget var föregående inlägg men det var ju inte precis Schulman som var ”huvudpersonen” i det.

Sculman startar med att ironisera över Rick Falkvinges utseende, beteende och namn på ett så oerhört diskret och subtilt sätt, att man alldelles osökt associerar till den berömda ledarelefanten i porslinsbutiken.

En inlindningens mästare, den där Schulman.

Han beskriver de 7% som har röstat på PP på det här viset :
”Men de här som brinner för fildelning, de är ju inte kloka i huvudet. De står på barrikaderna med sin jävla fråga, som om demokratin stod på spel. De spänner blicken i oss och trycker sina pannor mot våra och stirrar på oss och väser: ”Ja. Jag fildelar. Har du något problem med det, eller?” De står i vallokalen bakom skynket med röstlapparna i hand och funderar över hur de vill att Sverige ska påverka de stora besluten i EU och så bestämmer de sig: ”Nej, jag skiter i det där om miljön och jag skiter i det där om ekonomisk kris och jag skiter i det där om framtida fred i Europa – jag vill att vi skickar svenskar ner till Bryssel som löser den här fildelningsskiten så att vi kan fortsätta att ta hem våra grejer gratis.”

Ett precis lika subtilt sätt att påminna oss om att piratpartister är de där svettiga undernärda joltdrickande typerna, som aldrig ser dagens ljus, eftersom de sitter klistrade vid sina skärmar alla dygnets vakna timmar…som hans beskrivning av Falkvinge var.

I sina försök att en gång för alla slå fast att piratpartiet det handlar enbart om ”gratis är gott det”, tar han i ända från tårna.

Han fnyser åt människors – fullt legitima – oro över var demokratin tar vägen, med alla dessa integritetskränkande lagar med orden :”struntprat struntprat struntprat”.

Påstår sig gärna diskutera men att ”det inte finns något utrymme för det” (?!) och säger sig vidare verkligen har lyssnat ”på argumentationen” men ”att det är omöjligt för att det är så nyanslös och platt”.

Ur djupet av sin visdom, meddelar han oss att  piratpartiets närvaro i Eu minsann endast och allenast handlar om fildelning och inget annat, detta vet Schulman, för han han har minsann satt sig in i (den platta och nyanslösa) ”argumentationen”.

Jag kan inte låta bli att undra vilka det är han har lyssnat på?

Vem är det som har steppat fram till honom och inte bara spänt blicken i honom utan dessutom tryckt sin panna mot hans och inlett en väsningskampanj?

Jag kan mycket väl förstå att han har upplevt ett sådant beteende som obehagligt – det skulle jag också ha gjort – och kan endast säga att jag beklagar samt försäkra att det var inte jag.

Vidare moraliseras det över det omoraliska i att ladda ner filmer…det är viktigt att påpeka hur omoraliskt detta är, kryddat med ”bekännelsen” att även Schulman själv gjort sig skyldig till nedladdning, men att han – givetvis – varje gång haft en inre moralsik väckarklocka som påmint honom om hur fel detta är.

Allt för att återigen med en ångvälts diskreta charm påminna oss om att PP och piratpartister är omoraliska tjuvaktiga typer, vars sedefördärvande böjelser nu har sett till att rötan har spritt sig ända till Eu.

Vidare får vi den numera rätt så utslitna referensen till alla de artister ”som inte vågar göra sig hörda av rädsla dessa människors vrede”, Schulman själv ”har blivit varnad för att ta striden” och talar om att när han – trots de välmenta varningarna – ändå skrivit om detta, blivit ”bombarderad med hotfulla mail”.

Det är riktigt tråkigt det där, att inte kunna eller våga uttala sig utan att bli utsatta för en massa hotfulla mail och människors vrede.

Men, om nu Schulman och alla de artister som inte vågar göra sig hörda, skulle ta och fundera ett varv till över de saknade nyanserna.

Så skulle de kanske inse att det för det första alltid har förekommit reaktioner på andra människors åsikter och uttalanden, och att det för det andra, kanske ändå kan vara  värt att trotsa dessa reaktioner och tillföra debatten det man vill ha sagt.

Är det inte så man åstadkommer nyansering, eller är jag fel på det?

Inte för mitt liv, kan jag låta bli att undra om denna rädsla inte beror på ovanan och oviljan vid att vänja sig vid att bli snabbt – och offentligt – ifrågasatt och vid att det är så sabla svårt att få ”sista ordet” nuförtiden.

Pre bloggar, twitter o.s.v. var det prasselmedias recensenter och journalister som anklagades för mobbing när de publicerade en eller annan drapa om andras verk, eller åsikter.

Vad ”gemene man” hade för åsikter, kunde lätt ignoreras antingen dessa publicerades längst in i tidningarna, i ett insändarhörn och låångt efter att ämnet gått hädan i själva tidningen, eller framfördes via obehagliga brev eller telefonsamtal.

Det senare var ju ännu lättare att ignorera, eftersom det är och förblir små och andefattigt trångsynta människor som ägnar sig åt anonyma och hotfulla påhopp på andra.

Nu, när såväl bloggar som Twitter, Friendfeed och alla de andra möjligheterna till socialt nätverkande finns, har prasselmedia och artisterna gjort gemensam sak och slutit leden.

Det finns gott mycket gott om inlägg och kommentarer över hela internet att tillgå, som är rejält nyanserade.

Som klart och tydligt förklarar att detta inte handlar om fildelning eller att ingen ska få betalt för sitt arbete, skrivna av människor av båda kön och i oerhört blandade åldrar, öppet namngivet, klart och tydligt och helt utan väsningskampanjer.

Att inga av dessa har nått Schulmans ögon eller öron, är mycket beklagligt.

(Eller är det så att han i likhet med många andra endast ser det han vill se?)

Men, beklagligt eller ej, det ändrar inte fakta – ens för en sekund – de finns där.

Slutligen oroar sig Schulman över ”vad det är som pågår i landet”.

Det gör jag med, jag är djupt oroad över att Schulman gör detta – förvisso misslyckade men dock – försök att etablera sig som politisk skribent.

Detta får mig att oroa mig ännu mer över prasselmedias framtid och över den ytterst vinklade rapportering vi kan se framemot, ifall han ämnar fortsätta på den inslagna banan.

Alltså blir både min önskan och mitt råd till Schulman : please don´t quit your dayjob utan stanna vid din läst och lämna politiken ifred, för vi är många som önskar oss mer nyansering i debatten.

Och som ett exempel på nyansering och ett vidare perspektiv, kan jag ge – inte en blogg denna gången – utan Linders krönika i SvD.

Gå med i FBgruppen, inte ”bara” för att stödja, åtminstone ett bra tips om vad man kan göra rent praktiskt, för att iranierna ska kunna fortsätta meddela sig på Twitter, skickas ut till medlemmarnas inbox.

group.php?gid=87953698106

Heder åt Twitter, som flyttade sin planerade uppdatering, för att de tvittrande studenterna inte skulle stängas av från sina möjligheter att nå varandra (och oss) för att samordna, varna och rapportera!

Läs om det i DN artikeln här

Det skapas historia just nu, den rapporteras, just nu.

Skakande bilder och videos här.

Scaber Nestor gör ett fantastiskt jobb på sin sida här är detta ”Twitterrevolutionen” om inte, är det ivarjefall ett strålande exempel på internets makt och möjligheter!

Nordic Dervish rapporterar på sin sida också.

Läs och stöd!

Petition som protesterar mot det riggade valet här

Nya foton här och nyss kom en tveet som berättade att all electricitet är avstängs i Tehran.

Radiointervjun jag skrev om här har redan sänts, i morse rentav.

Konflikt i p1 och det var tack vare Emma \”Opassandes\” som också är med, länk jag fick kläm på det hela.

Ett mycket bra och intressant program blev det.

Dock konstaterade jag att det – åtminstone när det gällde ”mitt hörn” att det (som jag trodde) har klippts och klistrats en hel del.

Missuppfatta mig inte, jag vill absolut inte verka gnällig, men jag fann det intressant att det var åtminstone tre olika meningar om tre helt olika frågeställningar, som klippts ihop till en fjärde.

(Vilket får mig att minnas varför en del artister jag har jobbat med, krävt att få godkänna innan någon som helst intervju eller teveprogram fått sändas, om det nu inte var direktsänt.)

Det viktigaste är och förblir att det var bra och vettiga synpunkter som kom fram i programmet!

Jag väntade som sagt mig inte bättre av Guillou än vad han kom med då på valdagen, och Gardells artikel gjorde mig (som ni som har följt mig redan vet) både ledsen och besviken.

Nu blåser det upp igen, eller rättare sagt, har blåst i någon dag, denna gång är det Marcus Birro det handlar om.

Birro har återigen stängt ner sin blogg vilket har gjort att ny bloggdöd har utlysts men inte nog med att detta annonserades på hans blogg, han går även ut i prasselmedia (tack Josh för det fantastiska uttrycket) och beklagar sig om igen, över mobbing och anonymt näthat.

Missförstå mig inte, jag tycker att det är vidrigt, att människor blir utsatta för anonymt näthat, oavsett de heter Birro eller något annat, anonyma hatbrev, vare sig de kommer via snailmail eller nätet, är alltid lika förkastligt!

Men vad som främst tycks ha utlyst nedstängningen av den Birroska bloggen denna gången, är Alex Schulmans inlägg, där A.S. påpekar Birros tidigare motvilja mot Allsång på Skansen och ifrågasätter varför Birro nu helt plötsligt har svalt tidigare avsmak och ska uppträda i programmet, alltså inte ”mobbing” denna gång, utan klart och koncist.

Säkerligen ingående i det ständiga krig som tycks pågå mellan dem det där, men inte för mitt liv kan jag begripa varför Birro hela tiden låter A.S. komma åt honom?!

Han är en känslig själ, Birro…detta vet vi, inte minst för att han själv påpekat det, den ena gången efter den andra.

Nu har jag alls inget emot känsliga själar, långt ifrån…men, när en människa nu skriver så bra och möts av så mycket kärlek och uppskattning för sina texter, undrar jag varför det negativa som också kommer in, tillmäts så mycket större vikt och betydelse?

Detta undrar även Linda på Innan Du Fanns.

Second Opinion ger ett alldeles utmärkt exempel på hur man istället kan se på att bli påhoppad.

Vad jag undrar, är hur många gånger man ska låta påhoppare, anonyma eller ej, komma åt en innan man börjar fråga sig om andra människor – negativt inställda människor – verkligen ska få ha så mycket makt över ens liv och välmående?!

Gudarna ska veta att människor som av en eller annan anledning har gjort sig kända, är påpassade och utsatta i en grad som gör mig både mörkrädd och arg, sådant är det mediaklimat vi har, det har vi haft alltför länge och enda skillnaden mot nu och pre internet, är att det nu inte endast traditionell  media som har åsikter och publicerar dessa sina åsikter både här och där.

Men vad som gör mig irriterad när det gäller Birro, är att han trots sin känsliga själ, själv inte avhåller sig från att sparka en hel grupp av människor, kräks han på…”han har aldrig sett några transpersoner”, ett uttalande som säger mig att han endast ser och hör det han själv vill och anser sig ha rätt att kräkas på en hel grupp människor, vars existens han inte behagat uppmärksamma.

Det sätt han beskriver Katolska Kyrkan på, styrker min uppfattning om att mannen lever i sin egen värld och verklighet.

Men det som gör mig riktigt arg och inte ”bara” irriterad, är inte hans – ytterst långsökta – parallell mellan ”anonymt näthat och någon som kommer in i din trädgård, välter omkull trädgårdsmöblerna, kissar på vinbärsbuskarna och skriker vidrigheter om dig genom fönstren”.

Det är en riktigt dum, ogenomtänkt och totalt felaktig parallell, det där, vars enda syfte är att riktigt rejält spika fast offerrollen i folks medvetande.

Nej, anledningen till att jag – trots allt – skriver om detta är slutklämmen i hans artikel :”Samtidigt prisas mobbaren. Den anonyma mobbaren har till och med ett eget parti i Europa. Kommer piraterna slåss för oss också, för oss som sablas ner på forum och bloggar, eller är vår tystnad en del av deras demokratiska pris?
Det borde vara ett större demokratiskt problem att röster tystas.”

Nej herr Birro, ”den anonyma mobbaren” har inte ”ett eget parti i Europa”!

Piratpartiet har aldrig vare sig förespråkat, försvarat eller påstått sig skola skydda anonyma mobbare!

Det är mycket tråkigt att du är ute och sparkar igen inte på transpersoner denna gången, utan på Piratpartiet och dessutom – återigen – utan att se till att ha på fötterna!

Lika tråkigt är det, eftersom du denna gången valt prasselmedia och istället för nätet för ditt sparkande, att du inte innan du lämnade iväg din artikel till publicering, stannade upp och drog dig till minnes att anonyma vidrigheter har förekommit väldigt länge, faktiskt låångt innan vare sig internet eller Piratpartiet fanns till och att de alltid främst har drabbat  kända och offentliga människor!

Förbaskat tråkigt är det att vare sig du eller Gardell  fortfarande inte tycks begripa att er avsky för anonymiteten på nätet, öppnar dörren för ett censurtänkande värdigt brevväxlingen under andra världskriget.

Vill ni verkligen, på fullt allvar, ha den typ av övervakningssamhälle ni försöker klaga er till?

Vad blir nästa steg, om ni får er vilja igenom och all möjlighet till anonymitet på internet är försvunnen och de som ”roar sig” med att sprida sina anonyma vidrigheter går tillbaka till forna medel, brev skrivna med handskar på, utan vare sig fingeravtryck eller dna, telefonsamtal som inte går att spåra, vad ska då göras tycker ni?

Ska det bli som Josh undrar att alla brevlådor dras in och oförseglade brev lämnas till utsedd myndighetsperson för genomläsning och godkännande, innan det skickas vidare.

Som sagt censur á la andra världskriget.

Ska ni – i prasselmedia – börja uttala ert stöd för att anonyma kontantkort ska förbjudas?

Har tanken – överhuvudtaget – slagit er att det finns människor i det här landet – som vare sig hänger sig åt anonyma vidrigheter eller är kriminella – faktiskt har goda skäl till att behöva den anonymitet som ett oövervakat internet och ett oregistrerat kontantkort ger.

Kvinnor med skyddad identitet till exempel, för dem är det livsviktigt att deras anonymitet bevaras, ska de behöva avstå från såväl internet som telefoni, för att inte riskera att bli uppspårade av den som hotar dem?

(Att begära hemligt nummer, oavsett man har abbonemang eller kontantkort, har ju tyvärr visat sig inte fungera så bra alltid, helt plötsligt dyker numret upp ändå, där det inte ska.)

Har de inte redan förlorat nog som det är?

Hur mycket begränsning av andras liv och vardag tycker ni er ha rätt att begära, egentligen?!

Sluta upp med att använda ordet demokrati, som förklädnad för era egna privata klagomål och önskemål!

Det ni begär, i demokratins namn, jämställer er ju med de anonyma mobbare ni klagar på, eftersom ni begär begränsningar som påverkar alla medborgare här i landet, som använder sig av internet eller för den delen oregistrerade kontantkort.

Mig veterligt ska demokrati omfatta samtliga människor i demokratin ifråga…vilket – tyvärr – även innefattar de anonyma mobbarna, men att p.g.a. deras existens förespråka kollektiv begränsning och censur, är och förblir förkastligt!

Det är även förkastligt att endast vara känslig för sin egen känslighet, samtidigt som man sparkar och kräks på  grupper och klistrar åsikter på partier som de faktiskt inte har.

Läs även Opassandes helt underbara lektion i ”netikett”.

Först var det ren glädjeyra, fransk lagstiftning skrotade delar av Hadopi sedan kom smolket i bägaren ”ska inte kunna stängas av från internet utan en domares inblandning”.

Suck.

Läs Sugbloggens inlägg om ”flexibla mänskliga rättigheter.

Och nu börjar England i form av Brendan Barber föra liv och kräva ”hårdare tag mot fildelare” i ytterst välkända (att inte säga utslitna) tongångar.

Det var illa nog att Frankrike, som i inte mindre än två världskrig varit ockuperade och dessutom (ännu en bit bakåt) stod för en revolution när det gällde jämlikhet och frihet som har återklang i så många länder än idag, nu försöker återgå till en (0)frihetssyn som snarare står med båda fötterna i förrevolutionär tid.

Nu börjar även England som i mina ögon, varit det mest frihetsälskande folket på detta klot (åtminstone om man ser till deras eget frihetsbehov och förbigår såväl imperie, Skottland, Wales för att inte tala om Irland med taktfull tystnad) alltså efterlysa ”hårdare tag”.

Är det baksmälla över det förlorade  (och högt begråtna) imperiet detta handlar om?

Behovet av att – åtminstone – ha total kontroll över alla internetanvändare, när man nu inte har sina ”lydriken” kvar och juvelen i kronan inte bara är long gone, utan dessutom helt har förlorat sin forna lyster?

Jag har varit inne på detta förr – i andra sammanhang – vilka komplikationer det blir när man är uppfostrad att ta över ett imperie men står där  – totalsnuvad – med endast en  gräsplätt att regera över.

Och även om jag kan sympatisera med svårigheterna att anpassa sig till detta bistra faktum, sträcker sig min medkänsla absolut inte sig långt nog till att acceptera att stympning av den personliga integriteten på internet ska få tjäna som substitut!

Detta är trist, mycket trist…i synnerhet som vi sitter i samma Eubåt som både Frankrike och England!

Man får väl fortsätta sätta sin lit till piratflaggan och konstatera att Christian har ett hårt jobb framför sig.

Apropå Eu, så ser jag i idg att Telekompaketet kan komma att läggas på is, vet ej om detta är något att jubla över.

Visst är det positivt att det är tillägget som numera är omdöpt från 138 till 46 (?) som sätter käppar i hjulet oavsett Henrik Hansson kallar det ”bara” eller ej.

Skälet till att jag håller inne med jubel över eventuellt kommande istid, är de sista raderna i hans kommentar : ”Vi kommer att lyssna på vad kollegorna har att säga. Vi vill sy ihop det här så snabbt som möjligt. Det är viktigt att telekombranschen får nya och reformerade regler på plats, säger Henrik Hansson.”

Jasså minsann, är det det…i vems favör är denna hast och ihoptråckling så viktig, tro…?

Nu ska jag gå och baka scones inför kommande extrabarns invasion.

Jag menar inte ens det här rätt så idiotiska och onödigt enögda inlägget.

Faktum är att jag inte ens menar något som har något som helst med personlig/andlig utveckling att göra.

Detta handlar om något betydligt trivialare men ändock rätt så irriterande ”fenomen”.

Jag bor i en ”genomgående” lägenhet, något jag – hittills – varit mer än nöjd med, inte läget absolut inte, men själva lägenheten, samt det faktum att det finns fönster på båda håll i den…tills nu.

Inom loppet av några dagar, har jag blivit begåvad med nya grannar först ut mot gården och nu mot gatan.

Irritationsmoment numro 1, de nyvordna gårdsgrannarna, har smällt upp en takbelysning i sitt vardagsrum vars  styrka trotsar all beskrivning.

Men låt mig trots allt göra ett försök…om jag säger så här, jag väntar mig – vilken sekund som helst – att få se ett flygplan krascha i en mycket misslyckad landning här på gården.

(Den må vara hyfsat stor, men så stor att den härbärgera landande plan är den inte!)

Ett plan vars piloter gjort det fullt begripliga misstaget att ta miste på mobbingbelysningen som väller ut ur de nyinflyttades vardagsrum och Sturup, eller Kastrup…vilket som.

Alternativet är att se ett skepp modell vilset och större komma krälande in på samma gård, i en förtvivlad jakt på den fyr som har lurat upp det på landbacken.

Detta illasinnade och ondskefulla monster till lampjävel, lyser rätt in i mitt sovrum!

För de som inte känner mig och mina konstifika vanor kan jag tala om att jag lever i mitt sovrum, jag har laptopen här, teven (som jag iofs nästan aldrig har igång) står här, jag läser, skriver, lyssnar på musik härinne och möjligen i köket.

För jag trivs inte i vardagsrummet och kunde egentligen lika gärna hyra ut det som fågelreservat eller något liknande…om det inte vore så att jag behöver det som härbärge för en hel del av mina böcker och möbler som jag inte vill göra mig av med.

Tills nu, jag har lite svårt att se bekvämligheten i att framleva mitt sovrumsliv med ett täcke över skallen, för att undfly den elakartade ljusfloden, och ja…jag har gardiner för fönstren, dessutom står det två fullvuxna träd fulla med blad mellan mitt sovrum och pseudoflygplatsen!

Hur det ska bli när de står bladlösa i vinter, vågar jag inte ens tänka på!

I desperation bestämde jag mig för en stund sedan att fly mitt nu invaderade sovrum och sätta mig i köket ett tag.

Sade jag att jag har blivit med ny granne på den sidan också?

Detta nytillskott på gatuhållet, uppges vara elektriker, nu vet jag inte om det är med sanningen överensstämmande…men är det det, kan jag rapportera att det där, det är en man som älskar sitt arbete högt och rent det.

Ja faktiskt till den milda grad att han tar det med sig hem?!

Där sätter jag mig alltså, intet ont anande, vid köksbordet med min bok när plötsligt en ny ljusflod modell operationssal väller över mig, blinkande och snudd på totalt bländad, gjorde jag förtvivlade försök att lokalisera källan till otyget.

Ett förvirrat ögonblick, trodde jag att det var gårdsgrannarnas psycholampa som hade uppmärksammat min flykt och gett sig ut på jakt efter mig, men ack nej.

Medelst skuggning av hand och en famlande jakt på de svärtade glas som hör sommaren till, lyckades jag så småningom urskilja roten till det onda, det härstammade från den nyinflyttade elektrikern.

Exakt vad det är han ämnar utföra i sitt vardagsrum som kräver detta operationslyse, vet jag inte och frågan är om jag ens vill veta det?!

Men i styrka placerade det sig raskt på delad förstaplats med terroristlampan från gårdshållet…har jag någongång här på bloggen talat om hur smal gatan jag bor på är?

Om jag säger som så, att när grannar i huset över gatan står i sitt kök och diskar, hörs klirrandet in i mitt kök, så smal är den!

Där finns alldeles definitivt ingen plats för vare sig de flygplan eller skepp som nu lär vara på ingång även från det hållet, det finns ju för fasen knappt plats för de boendes bilar, som får kräla baklänges när det blir möte!

Så ser alltså mitt boende numera ut, jag får väl slå läger i badrummet istället.

Fast jag tror ju inte att laptopen skulle må så bra av luftfuktigheten…och det blir lite svårt att knö in teven där…och dvderna, lär jag ju få tejpa upp i taket…

För övrigt hittade jag ett brev från SR när jag kom hem från uddvistelsen…något förbryllad öppnade jag det.

”Gratulerar, du har blivit utvald att ingå i Svensktoppens jury”.

Endast de som känner mig och de som läst det här inlägget kan förstå vilken dödlig förolämpning det där var.