Jag är omgiven av ljushuvuden!

Nej, jag menar vare sig de som gör idiotiska försök att klumpa ihop PP och SD, eller som gör lika idiotiska försök att tiga ihjäl dem.

Jag menar inte ens det här rätt så idiotiska och onödigt enögda inlägget.

Faktum är att jag inte ens menar något som har något som helst med personlig/andlig utveckling att göra.

Detta handlar om något betydligt trivialare men ändock rätt så irriterande ”fenomen”.

Jag bor i en ”genomgående” lägenhet, något jag – hittills – varit mer än nöjd med, inte läget absolut inte, men själva lägenheten, samt det faktum att det finns fönster på båda håll i den…tills nu.

Inom loppet av några dagar, har jag blivit begåvad med nya grannar först ut mot gården och nu mot gatan.

Irritationsmoment numro 1, de nyvordna gårdsgrannarna, har smällt upp en takbelysning i sitt vardagsrum vars  styrka trotsar all beskrivning.

Men låt mig trots allt göra ett försök…om jag säger så här, jag väntar mig – vilken sekund som helst – att få se ett flygplan krascha i en mycket misslyckad landning här på gården.

(Den må vara hyfsat stor, men så stor att den härbärgera landande plan är den inte!)

Ett plan vars piloter gjort det fullt begripliga misstaget att ta miste på mobbingbelysningen som väller ut ur de nyinflyttades vardagsrum och Sturup, eller Kastrup…vilket som.

Alternativet är att se ett skepp modell vilset och större komma krälande in på samma gård, i en förtvivlad jakt på den fyr som har lurat upp det på landbacken.

Detta illasinnade och ondskefulla monster till lampjävel, lyser rätt in i mitt sovrum!

För de som inte känner mig och mina konstifika vanor kan jag tala om att jag lever i mitt sovrum, jag har laptopen här, teven (som jag iofs nästan aldrig har igång) står här, jag läser, skriver, lyssnar på musik härinne och möjligen i köket.

För jag trivs inte i vardagsrummet och kunde egentligen lika gärna hyra ut det som fågelreservat eller något liknande…om det inte vore så att jag behöver det som härbärge för en hel del av mina böcker och möbler som jag inte vill göra mig av med.

Tills nu, jag har lite svårt att se bekvämligheten i att framleva mitt sovrumsliv med ett täcke över skallen, för att undfly den elakartade ljusfloden, och ja…jag har gardiner för fönstren, dessutom står det två fullvuxna träd fulla med blad mellan mitt sovrum och pseudoflygplatsen!

Hur det ska bli när de står bladlösa i vinter, vågar jag inte ens tänka på!

I desperation bestämde jag mig för en stund sedan att fly mitt nu invaderade sovrum och sätta mig i köket ett tag.

Sade jag att jag har blivit med ny granne på den sidan också?

Detta nytillskott på gatuhållet, uppges vara elektriker, nu vet jag inte om det är med sanningen överensstämmande…men är det det, kan jag rapportera att det där, det är en man som älskar sitt arbete högt och rent det.

Ja faktiskt till den milda grad att han tar det med sig hem?!

Där sätter jag mig alltså, intet ont anande, vid köksbordet med min bok när plötsligt en ny ljusflod modell operationssal väller över mig, blinkande och snudd på totalt bländad, gjorde jag förtvivlade försök att lokalisera källan till otyget.

Ett förvirrat ögonblick, trodde jag att det var gårdsgrannarnas psycholampa som hade uppmärksammat min flykt och gett sig ut på jakt efter mig, men ack nej.

Medelst skuggning av hand och en famlande jakt på de svärtade glas som hör sommaren till, lyckades jag så småningom urskilja roten till det onda, det härstammade från den nyinflyttade elektrikern.

Exakt vad det är han ämnar utföra i sitt vardagsrum som kräver detta operationslyse, vet jag inte och frågan är om jag ens vill veta det?!

Men i styrka placerade det sig raskt på delad förstaplats med terroristlampan från gårdshållet…har jag någongång här på bloggen talat om hur smal gatan jag bor på är?

Om jag säger som så, att när grannar i huset över gatan står i sitt kök och diskar, hörs klirrandet in i mitt kök, så smal är den!

Där finns alldeles definitivt ingen plats för vare sig de flygplan eller skepp som nu lär vara på ingång även från det hållet, det finns ju för fasen knappt plats för de boendes bilar, som får kräla baklänges när det blir möte!

Så ser alltså mitt boende numera ut, jag får väl slå läger i badrummet istället.

Fast jag tror ju inte att laptopen skulle må så bra av luftfuktigheten…och det blir lite svårt att knö in teven där…och dvderna, lär jag ju få tejpa upp i taket…

För övrigt hittade jag ett brev från SR när jag kom hem från uddvistelsen…något förbryllad öppnade jag det.

”Gratulerar, du har blivit utvald att ingå i Svensktoppens jury”.

Endast de som känner mig och de som läst det här inlägget kan förstå vilken dödlig förolämpning det där var.