Som utlovat, ett par bitar till ur manus, varsågoda.
OM ATT LEVA I SIN KROPP
Konsten att inte vara i sin kropp…När vi har mycket problem,egna och ärvda destruktiva mönster o.s.v. är det väääldigt frestande att inte stanna/leva i sin kropp.Innan vi vet bättre tycker vi det känns MYCKET bättre att sticka ifrån eftersom vi mår bättre utanför den än i den,MISSTAG!
Vi upplever det så i början eftersom vi i stort sätt känner INGET ALLS när vi är i våra kroppar och lättnaden vi upplever i början är synnerligen missledande…
Om våra kroppar hade kunnat hade kunnat åtala oss,hade vi och den falska lättnaden åkt dit för falsk marknadsförning!
Vad vi åstadkommer genom att flytta ur kroppen och(möjligen)använda endast skallen,är att vi stagnerar i vårt destruktiva skräp,inte utvecklas en millimeter men framförallt att vi också effektivt
förhindrar de positiva känslor vi (eventuellt) har plats över för att komma in i oss!
Vi kan inte ta till oss kärlek eller ömhet,sex är inte lika givande som innan(eller har aldrig hunnit bli det) och inte ett sabla dugg är roligt att göra eller ens höra talas om…Kontentan blir att vi släpar oss runt som ena sorgesamma domedagsnöt som nogsamt påminner sin
omgivning om att livet är en allvarlig historia genom att bara visa sig.
Detta kan vi då roa oss med ett tag medan det sakta men säkert går upp för våra kroppar att vi inte ämnar komma tillbaka(att vi stack blev de medvetna i samma sekund som vi drog)nu är kroppen en rätt så tålmodig varelse som ger oss ett antal chanser att komma tillbaka frivilligt,när den då märker att vi slagit dövörat till för gott, inträder steg två.
Kroppen går från att viska till muttra för att till sist lägga upp
ett primalvrål för att få vår uppmärksamhet. Översatt : Du startar med att känna dig almänt krasslig till en massa förkylningar/ influensor, kanske exellerar du plötsligt i stukade fötter eller skadade knä.Om du fortfarande inte lyssnar kan du driva det ända till hjärtinfarkt, stroke eller en kronisk sjukdom som tvingar dig att lägga om livet radikalt.
Många av de jag gått på kurs med eller själv arbetat med har stuckit ifrån sina kroppar till den milda grad att de inte hittar tillbaka hur gärna de än vill….
En del har redan lyckats skada sig ordentligt,vissa har befunnit sig farligt nära gränsen.
Hur gör du då för att komma tillbaka in till din kropp när du inte ens
hittar ”ingången” längre??? Du andas aktivt,jag har lärt mig (av bitter erfarenhet)att du inte KAN andas aktivt utanför din kropp,bara detta enkla att koncentrera dig på att andas in genom näsan och ut genom munnen,placerar dig omedelbart i dig själv,för att paníken inte ska bli total över att plötsligt VARA i sin egen kropp,är det väldigt bra att bestämma ett syfte med andningen t.e.x. att välja en chakrafärg att skölja genom hela kroppen,att fylla sig med färg eller att andas in något positivt,som villkorslös kärlek,och andas ut rädsla.
Dessa tekniker har dubbla funktioner,dels blir du så upptagen av själva syftet med andningen att du oftast inte ens märker att
du har landat i din kropp(den märker det och det är det viktigaste i början) dels hjälper både färg och påfyllande av positiva känslor, samtidigt som du andas ut skräp, kroppen att just göra sig av med allt det destruktiva bagage du fyllt den med.
På detta sättet vänjer du dig gradvis vid att vara i din kropp och
andningen gör det så mycket lättare för dig och din kropp att vänja er vid varandra på nytt…….
Jag har också lärt mig(av ännu bittrare erfarenhet,blääh)att du inte kan hosta utanför din kropp heller,därför brukar jag när jag jobbar med någon,provocera fram så mycket seriöst hostande jag kan,det är ett utmärkt sätt för dem som inte haver för vana att besöka sina kroppar,de KAN inte undgå att känna om hostandet fortsätter länge nog,att det ”bara” är irritation och ilska över att de hostar så förbannat,spelar absolut ingen roll,de KÄNNER och det är det viktigaste!
Även här finns det dubbla syften,kroppen gör sig av med en oerhörd massa skräp på detta viset,därför brukar den kasta sig över chansen att hosta med något som är bra likt ett glädjeskri……..
Hur blir det sedan då,när du lärt dig leva i och med din kropp,har släppt en massa skräp och istället fyllt dig med äkta trygghet, utomordentlig självkänsla och tar ansvaret för dina nu äkta känslor
med en klackspark?
Tja,då är världen din.Jag skämtar inte,när du kommit därhän och allt det positiva har fallit på plats inom dig och fått lov att sträcka på benen,då har du alla möjligheter i världen att inrätta ditt liv som DU vill ha det och inte en massa halvmesyrer och kompromisser p.g.a. ”måsten” och ”borden” eller ”kan inten”…..
Då kan du uppleva att det du drömt om men aldrig trott skulle ske, helt ”plötsligt” bara faller i knät på dig allt ifrån en relation till att fullständigt sadla om i ditt arbete till en resa eller en flytt till ett ställe som du aldrig trodde skulle bli…
Att sadla om i sitt yrkesliv är mycket vanligt om du är en människa med kreativ talang som aldrig vågat utveckla denna talang överhuvudtaget.Om du redan har ett kreativt yrke,kommer du att märka hur du lika ”plötsligt” går från klarhet till klarhet utan att anstränga dig….
Bli däremot inte förvånad om du märker att dina mål och önskningar har förändrats på resans gång,att sådant som varit ”livsviktigt” för dig innan du startade,helt enkelt inte har någon betydelse längre.Oftast handlar det då om önskningar som har grundat sig på en önskan att bevisa något gärna i syfte att genom sin bevisning imponera på (läs trycka till) någon annan.
——————————————————————————————————————————————————-
OM ELEKTRONIK OCH ENERGI
Jag tänkte att jag nu ska ta en djupdykning i det jag tidigare bara nuddat vid,”häxor” (av båda könen)och elektroniska prylar.Det KAN iochförsig sammanfattas i ett fåtal ord : pest, pina, förbannelse, jämmer,elände och SUCK! En svag aning säger mig dock att jag måste vara lite utförligare än så…
Okay,de flesta jag känner som är aktiva inom personlig utveckling har (med stigande fasa)konstaterat samma bistra faktum : vi är massmördare!!!Vi tar kol på allt elektriskt i våra hem utan att ens bli andfådda,och,ja Väsan,det gäller bilar också trots att de inte är anslutna till väggurtaget,det var väl trevliga nyheter…
Jag har själv under de senaste åtta åren lagt,en tvättmaskin,en
torktumlare,en diskmaskin,två microugnar,en (och en halv) vanlig ugn,tre walkmans,två ”bergsprängare”,två cdspelare,en vanlig
grammofon,fyra elvispar,två mixers,en förstärkare,ett kassetdäck,två
datorburkar ,ett par mobiler och fyra telefoner i en för tidig
grav.Dessutom lever inga glödlampor ens en tredjedel av utlovat timantal i detta hem?!
Varför nu denna tjatiga uppräkning från en människa som uppenbarligen har tummen mitt i handen?Därför att jag inte på långt när är ensam i detta(och för att mina tummar,faktiskt,sitter precis där de ska).
Varenda människa jag känner som håller på inom detta området kan räkna upp minst lika långa listor,de som har bil överträffar mig med hästlängder och en mycket god gammal vän har helt gett upp att köpa elektriska verktyg(utom borrmaskiner, jag vågar inte fråga honom hur många han är uppe nu),han säger att han varken har ekonomi eller nerver att fortsätta med dessa djävulska inköp…
En annan egenskap våra vänner apparaterna,raskt,lägger sig till med
efter cirka tre veckor i våra hem(ivarje fall i mitt),är att de skaffar sig en personlighet…
Till exempel,för närvarande har jag en cdspelare som hatar gäster,den är mycket demokratisk,den avskyr alla,vänner som klienter.Är jag själv hemma kan jag använda den dygnet runt om jag vill.Så fort den hör att här är någon annan så börjar den skorra,brusa,hoppa eller vägrar helt enkelt att läsa skivor jag har spelat hur många gånger som helst,när inkräktaren försvunnit,återgår den till att fungera perfekt igen?!
Eller vad sägs om att ha en vattenkokare som systematiskt ger alla
utom sonen och mig elchocker bara de närmar sig den,en sådan är mitt hem utrustad med.För att inte tala om att min knappt fyra år gamla spis gett fler vaktmästare och och reparatörer nervsammanbrott
än vad jag kan räkna.För tillfället roar den sig med att ”skifta”
mellan plattorna så att jag aldrig vet vilken platta som för tillfället känner för att fungera ”normalt” och ugnen gräddar av ren princip ojämnt med jämna mellanrum…
Och INGEN av alla dessa reparatörer har lyckats hitta en vettig eller ens trolig förklaring på problemen,de kommer hit,lägger pannan i så djupa veck att de hade kunnat skruva på hatten om nu hatt fortfarande
varit modernt,sliter sitt hår,petar lite här och där med allmänt hjälplös uppsyn och går sin väg igen under ihärdiga muttranden.
Om ugnen känner sig upplivad av uppmärksamheten,fungerar den på nåder bra i några veckor,sedan börjar den om igen…
Svaret som undflyr dem är att vi alla är elektroniska ”Jack the Rippers” och att ingen av oss,ännu, har lyckats komma på vad tusan vi ska göra åt det?!Detta är ett svar jag INTE ämnar delge alla dessa arma reparatörer eftersom jag INTE vill se dem bryta ihop,i
deras värld är en maskin en maskin och ska därmed fungera logiskt. Eftersom logik inte har i detta hem att göra,får de fortsätta undra…
Naturligtvis har det med energinivå och energifält att göra,en till synes enkel lösning skulle vara att vi avskärmade oss så att våra stackars apparater fick ett ett långt och värdigt liv,men då mår vi själva dåligt.Och jag ser hellre,i ärlighetens namn,att jag mår bra än att elvispen gör det,jag tycker på något sätt att jag faktiskt är viktigare än den,egoistiskt men sant…
En väninna till mig som jag diskuterade detta med(efter att ha tagit kol på min tredje elvisp på ett år)kom med teorin att det i slutändan handlade om naturlig och ”onaturlig” energi och att den ”onaturliga” (konstgjorda) energin var den som fick stryka på foten…
Det låter,tyvärr,väldigt vettigt.”Tyvärr” därför att,hur förklarar man för något konstgjort att man inte är farlig eller uppmanar det att antingen själv avskärma sig eller höja sin nivå till ens egen?!
Så ligger det till och så länge ingen av oss har hittat rätt sätt att
kommunicera med våra maskiner,fortsätter vi våra banor som övervintrande diktatorer och ständigt frustrerade storkonsumenter av
oftast förbaskat dyra apparater.För när en maskin hos oss pajar,gör den det bortom det reparablas möjlighet och oftast på ett sätt som får försäljaren /fabrikören att slita sitt hår och börja fundera på omskolningens eller pensioneringens ljuva behag…
——————————————————————————————————————————————————–
Länken till hela manuset (och möjligheten att rösta *tjat tjat*) är fortfarande
http://www.kapitel1.se/nina-ekman/sluta-existera–borja-leva-
Tävlingen varar Mars månad ut.
