Samma gamla ursäkt som alltid.

Invasion.

Tidspress.

Behandlingar.

Om jag säger att jag, hittills, under spelåret endast hunnit vara på två, säger t v å konserter, kanske ni bättre förstår det där om tidsbristen.

Apropå konserterna, usla inhyrda överspelande norska ”jaghållerpåattlandaettplan-gestikulerande ”skådespelare”, göre sig a l d r i g mera besvär i min värld!

Nationalromantik på lägsta nivå…den som vill få en närmare uppfattningen om ”agerandet” rekommenderas leta upp gamla svtklipp med rubriken ”nationalteatern ger detta nådens år, anno 1875…”

Älskar Mahler, men hans sånger, framförda på tyska, är fan deprimerande, hur bra sångarna än var…och dom v a r verkligen bra!

Faurés requiem var däremot underbart vackert, som alltid.

Skagen, var underbart!

Kände mig omedelbart hemma där?!

Älskade både naturen och ljuset, för övrigt stämmer alla klyschor om nämnda ljus och själv kan jag inte komma på något nytt att beskriva det med.

Bodde, traditionsenligt, på Bröndum, härligt ställe, fantastisk mat och jag stod barfota på takterassen och rökte på småtimmarna, utan att frysa häcken av mig?!

Var bland annat vid ”den tilsandede kirke” och ute på Grenen vid Drachmans grav.

”Slaktar Munchs” är en härlig butik!

Konstmuséet…herregud…hur många gånger jag än har sett dessa tavlor avbildade…att stå öga mot öga med dem!

Ett så fantastiskt mod, så mycket känslor, så mycket de lämnade ut av sig själva…av sitt liv!

Gick runt där länge länge, gick tillbaka till vissa i flera omgångar, satt ner, tittade ännu mer…hade nog varit kvar där än, om jag inte hade blivit störd av en guidad grupp…suck…

Har kommit på att jag är en ”uddmänniska” (nej, jag skrev i n t e ”udda”,hmpf!) jag trivs bäst på uddar…är uppväxt på en och har konstaterat att de tre ställen jag trivs absolut bäst på är, uppväxtstället, tre´s ställe utanför Falkenberg (udde) samt Skagen, som utom alla tvivel, är en udde…alltså, Ekman bör se till att uddifiera sitt boende, snarast!

Under pågående invasion har även en mycket gammal vän inställt sig, kul…alltför sällan vi ses, samtidigt rätt intensivt, är inte riktigt van, längre, vid att ha någon runt benen i flera dagar som har förväntningar på min sociala förmåga.

Mitt ouddifierade hem, är trots allt min borg…åtminstone bör mitt sovrum vara fredat område.

Ett gammalt ex, har problem i sitt förhållande…inte bra, alls…har känt mig lugn, sålänge han har haft det bra med sin nya och därmed hållt sig i lusekoftornas förlovade land…vill att han ska fortsätta ha det bra och hålla sig där, både för hans och min skull…vill i n t e ha honom på min dörr igen!

Vill att han ska ha släppt mig och vårt förhållande, härstammande från anno dazumal och, enligt mig, saligen avlidet sedan 21(!) år… s å jävla speciell går jag icke med på att vara, så att jag skulle vara oförglömlig?!

Nu har jag varit inloggad i timmavis, timmar jag borde ha sovit…har försökt ”läsa ikapp” mig, men bara hunnit halvvägs…ska med andra ord försöka återkomma så snart som möjligt.

Tillägg.

För att slippa vidare klagomål på fotobrist, har jag nu gett med mig…varsågoda, en bit av övertecknads underarm, finnes numera i avatarform…

Kollade söktermer, drunknar i både ”Morbus” och ”håriga damer”?!

Sabla Civing!